Allt & alla förändras ibland

Jag vet att det här är hundbloggen, så egentligen passar det här inlägget kanske bättre i den personliga bloggen, men samtidigt hör det till hundlivet i allra högsta grad.

När man har en sån historia som jag har, med allvarliga psykiska sjukdomar, mediciner & sjukhusvistelser, så får man lätt en stämpel, & den är jävligt svår att bli av med! Minsta lilla jag skriver om att jag mår dåligt (som ALLA gör emellanåt, för det finns inte nån som alltid mår bra) så tror folk att jag är tillbaka i skiten, där det är som värst. Som att jag bara har 2 lägen i mig – skitbra eller åt helvete. Varför får inte jag ha flera grader emellan dem? Så som alla andra har? Vem har tagit ifrån mig den rätten?

Och när jag skulle para Rally förra gången så fick jag höra massor om att ”klarar du av det”, ”du vet inte vad du ger dig in i” & så fanns det dem som t.o.m. kontaktade hanhundsägaren för att ”varna” för mig!! Hallå, bara för att man har mått fruktansvärt dåligt så betyder väl inte det att man aldrig klarar av nånting? Eller?

Jag vet att jag bröts samman så sent som i våras i år, i Maj för att vara mer exakt, men det berodde inte bara på allt om parningen & det, utan det var betydligt fler spelare med. Jag säger inte att det aldrig kommer att hända igen, men jag ber er, snälla, förutsätt inte att det kommer att hända igen, för det får mig att stundtals tappa tron på mig själv. Jag är oerhört stark & tror numera mycket på mig själv, men ibland blir det en törn på det, men så är det väl för alla ibland? Eller är starka personer ALLTID starka?

Många personer som har agerat/sagt som dem har gjort har gjort det för att dem bryr sig, det är jag väl medveten om, men det finns också några som inte gör det. Utan som säger/gör saker för att jävlas. Och dem klarar jag mig mycket bättre utan. Som en person, som jag trodde var min vän, sa såhär till en annan av mina andra vänner ”men henne kan du väl inte umgås med, hon går ju på mediciner”. Det slog hårt, & vår ”vänskap” kommer nog aldrig att återupptas.

Jag förstår att folk kanske undrar hur mycket jag klarar av o.s.v men jag kan inte svara på det, för det varierar. Är det inte så för alla? Ibland klarar man av allt & ibland är man så skör att minsta lilla kan rubba ens värld. Eller är det bara jag som har det så?

Allt & alla kan förändras, så även jag. Jag må ha varit i skiten länge, men jag har tagit mig därifrån & har inga planer på att återvända dit. Så oddsen för att jag ska må sådär jättedåligt igen är ungefär lika höga som att DU som läser här skulle göra det. Eller kanske t.o.m. mindre eftersom jag känner mig själv på en väldigt djupt nivå & kan numera se varningstecken när det börjar bli lite sämre, något som inte alla kan. För som sagt, allt & alla förändras, ibland till det negativa, & ibland till det positiva. Så snälla, tänk er för innan ni kastar ur er både det ena & det andra, för saker & ting kan såra, plus att dem är inte alltid är som dem en gång har varit.

DSC_0244 - kopia

Annars idag då? Jo, Dee’s mage fortsätter att vara ganska dålig, men klådan har inte blivit värre nu på ett dygn. Så vi får se vart allt landar, vi får liksom ta en dag i taget. 🙂

2 thoughts on “Allt & alla förändras ibland

  1. Jag tror de som varit riktigt elaka är de som är mest avundsjuka. Det kräver mycket jobb att ha valpar men jag tror du absolut klarar av att ha valpar hos dig 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *