Rally’s lägesstatus

Idag var den stora dagen här, dagen då jag skulle få massa svar om Rally, & det har jag fått.

Hon är väldigt mycket bättre, nästan helt återställd förutom liten reaktion i vadmusklerna samt att hon har tappat lite muskler i bakbenen. Nu ska hon börja sättas igång enligt ett schema som jag har fått av veterinären. Hon behövde inte göra något ultraljud idag eftersom hon såg så himla bra ut, vilket Rally ovetande uppskattar!

När jag sen frågade om valpar så sa veterinären att det var fritt fram, med tanke på hur bra hon är nu. Sen innebär ju den första tiden som mamma inte så mycket promenader & sånt, utan mest ”mamma-jobb” & det blir perfekt för Rally.

Sen, när hon är klar med valparna så får hon börja köra agility igen. Inte direkt såklart, utan efter att hon är ordentligt igångsatt.

Man kan helt klart säga att hon fick en OK-stämpel idag!

20150930_112054

Så nu väntar vi bara på att löpet ska dra igång, sen behövs alla tummar vi kan få för att hoppas att allt går vägen & att vi får se några ”mini-Rally’sar” till vintern! 🙂

Ha hund trots psykisk ohälsa

Under alla mina år som psykiskt sjuk så har jag sett allting ur den synvinkeln, & har inte alls kunnat förstått hur vissa människor verkligen inte kunde förstå hur det var. Att inte alla var lika övertygade om vad min räddning skulle vara som jag själv var.

Jag har näst intill hatat en person för vad hon gjorde mot mig. Jag såg det som ett otroligt svek & fattade inte hur hon kunde vara så grym. Hon lovade mig en valp & drog sen tillbaka sitt löfte. Det med motiveringen att jag var för psykiskt sjukt, men förstod hon inte att en valp skulle göra mig friskare?

Nu när jag själv sitter på andra sidan, med andra ord är mer frisk än sjuk, så förstår jag varför hon gjorde som hon gjorde. Och det mest skrämmande är att jag kanske gör likadant nu?! :O Eller nja, jag lovar ingen någon valp, för att sen krossa dens drömmar, men hur instabila kan blivande valpägare få vara? Utan att det går ut över hunden?

Att ha hund är ett megastort ansvar, & att ha en valp är ännu jobbigare. MEN man får ju så otroligt mycket tillbaka! <3 Och då är det värt allt slit, tusen gånger om. Men tänk om nån är i för dåligt skick för att kunna ta hand om en valp? Vem har rätt att avgöra det? Och hur vet man innan man har testat?

Psykisk ohälsa är, tyvärr, fortfarande väldigt tabubelagt & det är inte direkt det första nån nämner när man ska köpa hund. Just då, den gången när löftet till mig drogs tillbaka, kanske jag var för instabil, jag vet faktiskt inte, & jag vet inte heller om personen som krossade min dåvarande dröm vet det. För sanningen är att utan hundarna så skulle jag aldrig ha kommit så långt & mått så bra som jag gör idag. Dem har verkligen räddat mig, på alla sätt som finns. Och det är jag dem evigt tacksam för! <3

Men vart drar man gränsen? Och vem är det som drar den? När räknas en person som för instabil för att kunna ha en valp på heltid? Och hur vet man i det förväg?

Jag säger alltså inte att psykiskt sjuka människor inte borde ha hund (eller något annat djur), för som sagt, det är en av faktorerna till att jag har blivit så frisk. Men när & hur vet man om det kommer att funka?

150928

”Lasern är skön”, hälsar Rally

Idag har jag & Rally, åter igen, varit på djursjukhuset för ännu en laserbehandling. Den här gången somnade hon. 😛 Så nånting måste ju lasern ge, för tro mig, Rally är inte den typen av hund som somnar var som helst, speciellt inte på djursjukhus!

20150917_141939

Annars så har det inte hänt så mycket idag. Ena stunden känner jag mig pigg & energisk, & nästa stund vill jag bara gå & lägga mig då jag är så orkeslös. Jag vet inte riktigt varför det är såhär, om det inte beror på dem jävla myrkrypningarna som jag får varje kväll! Dem sitter i flera timmar & det är omöjligt att somna då. 🙁 Jag vet inte om det är medicinerna som framkallar dem så jag har lagt om en del tabletter idag & så får vi se hur går framöver.

Imorrn har jag inga planer alls, men jag hoppas att jag kan träffa Malin & att vi kan hitta på nåt. Vad beror på vädret. 😉

Grottor & lagun

Sorry för att det inte blev något inlägg igår, men jag var så låg att jag helt enkelt inte hade någon motivation. 🙁 Idag är det lite bättre, inte mycket, men lite grann.

Den här dagen har vi spenderat bland grottorna & lagunen i Filipstad, tillsammans med Hundliv.

20150913_140446 20150913_153337

Jag & Malin <3

Jag & Malin, en av mina allra bästa vänner. <3

Rally fick inte vara med på turen, eftersom hon är skadad, så hon har varit hemma hos sin bästis Clara under tiden. 🙂 Så det är inge synd om henne. Nu ligger båda & sover djupt, helt slut & jag skulle ljuga om jag sa att jag inte känner mig sliten jag också.

Annars så är det väldigt mycket tankar som rör sig i mitt huvud & jag vet inte vad som bäst att göra. Vem ska jag prioritera? Mig själv eller dem jag älskar mest av allt? Ska jag verkligen börja om från början – igen?! Eller går det här att fixa? Jag har inte gett upp hoppet än, men ni ska veta hur slitsamt det är att tänka på det här dygnet runt. 🙁 Och jag kommer inte att kunna bestämma mig än på några veckor, vilket gör att jag  kommer att driva mig själv till vansinne till slut.

Nej, dags att försöka skjuta bort dem tankarna, jag kan ändå inte lösa det nu, så varför lägga upp det här & nu?