En långis med liv & död

Dagens långis började som vanligt, jag & Carina bestämde oss för att gå rundan vi kallar för kolonilotterna. Det var väldigt varmt, men både vi & hundarna kämpade på ändå. Längs vägen så hade vi (som vanligt) lite hjärngympaövningar med att hundarna skulle hoppa upp på stubbar/stenar/rötter & då få godis – Rally’s paradnummer! 😉

150713

När vi närmade oss hemma så fick Carina syn på 2 stora öron mellan några träd. Vi såg direkt att öronen tillhörde ett rådjur, men varför stannade den kvar när vi var så nära? Och dessutom med flera hundar.

1507131

Så Carina fick hålla i alla hundarna & jag gick bort mot rådjuret. Mina misstankar stämde, rådjuret kunde inte resa sig upp. :'( Det försökte med frambenen & höger bakben, men vänster bakben bara hängde & det gav upp väldigt snabbt. Så det blev liggande, lidande, & sånt klarar inte jag av.

1507132

Så jag ringde polisen som kopplade mig vidare så att viltvårdsverket(?) kunde skicka ut en jägare, men dem visst inte när jägaren kunde åka ut, så vi skulle inte vänta där. Jag beskrev platsen så tydligt jag kunde (vilket är svårt när man går i skogen) & sen gick vi bort till närmsta hus & pratade med han som bodde där. Vi förklarade läget ifall jägaren skulle fråga honom om hjälp att hitta rådjuret. Sen gick vi tillbaka till platsen, men då var rådjuret borta! :O Runt omkring platsen där det hade legat så fanns det stora buskar & vi tänkte att det förmodligen hade hasat sig iväg dit för att söka skydd, så vi beslöt oss för att lämna platsen för att inte förstöra spåren för jägaren.

När vi var halvvägs hem så ringde jägaren som då var på platsen & letade efter rådjuret. Jag sa att det inte låg kvar på samma plats & frågade om han hade någon hund med sig, vilket han hade. Jag gav telefonen till Carina så att hon fick försöka förklara vart det hade legat, men det hela slutade med att vi vände & gick tillbaka till platsen, mötte jägaren (& husägaren) & visade exakt vart det hade legat. Jägarens hund hittade spåret direkt & typ 3 meter därifrån låg rådjuret i buskarna. Jägaren bad oss hålla i hans hund & så sköt han rådjuret, 2 gånger, då det inte dog av första skottet. Sen fick hans hund belöningen – springa fram & bita i det.
Så våra hundar fick skotträning på nära håll & dem skötte sig strålande! 😀 Rally var lite osäker, samma sak med Clara, men Dee verkade inte bry sig så mycket. Vid andra skottet så reagerade knappt Dee nånting alls. 🙂

Igår kväll hade tydligen ett rådjur blivit påkört av en bil, men efter att ha letat efter det i typ 2 timmar så gav dem upp, så det var förmodligen det rådjuret vi hittade eftersom det var nära den platsen. Så det kändes både bra & hemskt att se det döda rådjuret. Bra för att veta att det slipper lida mer nu, men hemskt för att det inte kunde räddas. Jag älskar rådjur, tycker att dem är så grymt fina, så att behöva avliva dem är inte roligt alls. Men som sagt, det viktigaste är att det inte lider längre, så vi har verkligen gjort dagens goda gärning.

1507133

En stund efter långisen så var det dags att åka till djursjukhuset med Rally. Och där slutade det EXAKT som jag trodde att det skulle göra. Hon visade ingen hälta eller smärtreaktioner, men hon sattes ändå in på Rimadyl i 10 dagar. Detta innebär definitivt att årets tävlingar är över för hennes del. Men det gör inget, hennes hälsa går i första hand!! Förutom medicinen så ska hon vila under dessa 10 dagarna. Bara 10 minuters koppelpromenader åt gången. Måndag den 27/7 har jag telefontid med veterinären & har det inte blivit bättre då så ska vi tillbaka in & träffa en specialist. Så vi får hoppas att lilla fröken blir bättre under den här behandlingen.
(Jag passade även på att få nya recept på Bravecto då Dee får galet mycket fästingar!)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *