Igår kväll fick jag ett hemskt sms av Johan, som slog undan benen på mig & höll på att få mig att bli liggande. Jag tänker inte gå in på exakt vad som har hänt, men Bira kommer att avlivas idag. :'(
Jag vet att hon inte är MIN hund, men jag har ändå varit dagmatte åt henne i cirka 3,5 år & det gör att hon hör till min flock i allra högsta grad! Visst, hon har inte varit den lättaste alla gånger, men jag älskar henne ändå & kommer att sakna henne sjukt mycket. 🙁 Livet är så jävla orättvist, älskade lilla Bira.
Ända sedan jag förlorade Java så har Bira varit ”en del” av henne, & nu försvinner även den delen. Det känns som att alla minnen ska försvinna, allting som vi har gjort tillsammans. Men samtidigt vet jag att det inte blir så, för jag kommer ALLTID att minnas! Även om det iaf till en början blir smärtsamt att minnas så vill jag inte förlora dem minnena.
Exakt vad som händer nu vet jag inte. Jag är fortfarande inlagd, så allt detta med Bira känns mest overkligt. Det är när jag kommit hem & varit hemma några dagar som jag kommer att fatta att det verkligen är sant, att hon aldrig kommer att komma tillbaka. Det är då jag måste vara stark, vad som än händer så får jag inte falla tillbaka till självskadorna. Men det blir fan inte lätt.
Men vila i frid älskade Bira, jag kommer att sakna dig grymt mycket, men lek nu med din bästis Java. <3
(Fler bilder finns under ”Hundar” – ”Bira”
