Att våga stå för sina svaga sidor

Skrev ett inlägg i den personliga bloggen tidigare idag, där jag skrev om ångesten jag känner på kvällarna. Som igår kväll, jösses, det var en sån kväll som man bara önskar sin värsta fiende. Men den som vill läsa mer om det kan leta upp rätt ikon här i den högra spalten & klicka er vidare den vägen.

Däremot tänkte jag skriva lite om min rädsla inför min första valpkull. Jag anser att den i allra högsta grad hör hemma i hundbloggen. Först så tvekade jag för att skriva om det så öppet, men så har jag efter pepptalk med underbara personer bestämt mig för att stå för mina svagheter likväl som jag står för mina starka sidor. Alla har vi starka & svaga sidor, vare sig man erkänner det eller inte, för ingen är perfekt.

Jag är JÄTTENERVÖS inför allt som komma skall, för det är ju första gången både för mig & Rally. Och jag är en sån som skräms av nya saker, även om det är bra saker. Jag är som lugnast när allt flyter på ”som det ska”, även om jag vet att jag MÅSTE utmana mig själv för att ta mig vidare. Och den här valpkullen är verkligen ett stort steg i just den riktningen. Jag försöker hela tiden intala mig själv att det är HELT OKEJ att vara nervös, just eftersom det blir nånting helt nytt. Men bara för att det blir nytt så behöver det ju inte vara nånting dåligt, eller hur? Jag blir nervös inför tävlingar & kurser också, men mår bättre av dem i det långa loppet. Så jag försöker att tänka lite likadant här.

Många gånger känner jag mig ensam & övergiven, men bara idag så har jag haft kontakt med flera olika personer som alla visar att dem bryr sig & finns där, vilket betyder mer än ord kan beskriva! Så nej, ensam & övergiven är jag definitivt inte! Dem finns där, bara ett samtal bort, & det måste jag påminna mig själv om VARJE gång jag börjar tveka. Dem peppar mig, säger det jag behöver höra & erbjuder sig all hjälp dem kan ge, oavsett vart dem bor.
Shit, nu rinner tårarna – igen. Men den här gången av tacksamhet, för att vissa människor bevisar motsatsen till det jag ”alltid” har tänkt om folk. Att andra människor bara är ute efter att såra & skada andra, det är min bild av mänskligheten, men som gång på gång får sig en dänga, tack & lov. Kanske, men bara kanske, kan min bild till slut ändras till något mer positivt, det återstår att se. Jag har blivit sviken & sårad så många gånger att jag hellre skjuter bort folk än låter dem komma nära. Men alla, inklusive jag, kan ju faktiskt ändra på sig.

Det jag vill ha sagt med det här inlägget är att det är okej att vara nervös/rädd/ha ångest inför nya saker, även om just dem sakerna är bland ens högsta önskningar. Och det är också helt okej att stå för det!! Att vara nervös osv. hör till livet, ingen känner sig helt säker jämt, det är omöjligt. Men dem flesta (inklusive jag själv) vill dölja det för folk, så att ingen ser hur ”svag” man är, för visst är det svaghet att erkänna sina mindre starka sidor? Eller är det tvärtom, att visa sina svaga sidor betyder att man är stark? Oavsett hur man än vrider & vänder på allting så kommer alla aldrig att vara överens. Men numera vet jag vart jag står, & som sagt, kan man stå för sina starka sidor så tycker jag även att man bör stå för sina svaga. 🙂

1504175

4 thoughts on “Att våga stå för sina svaga sidor

  1. Jag tycker det låter sunt att du är nervös för valparna. Det visar, tycker jag, att du inte bara bryr dig om dig själv utan även fantastiska Rally. Klart du ska vara nervös samtidigt som spänd och förväntansfull för livet blir
    på ett nytt sätt. Lite mer att göra och passa än idag. Är det inte en naturlig reaktion när livet kommer ändras? Du, om någon, kommer klara dräktighetstiden och valparna suveränt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *