Fy fan vilken födelsedag!

Vilken jäkla födelsedag jag har haft! Och än är inte dagen slut, jösses, hur ska det här sluta?!

Det började med att jag, Carina & tjejerna åkte iväg på ”ett uppdrag” vid 08:20 imorse. Strax före kl. 10 var vi klara & då handlade vi lite. Sen hem, lämnade matvarorna & satte på mig bättre kläder, sen väntade en promenad i skogen i snön.

När vi kom fram till ”vår” älskade skog där vi skulle gå så stod det ”Jakt pågår”, vilket betydde att det inte var så jäkla smart att gå i skogen. Men vi tänkte att om vi åker bort till kohagen så kan dem ju springa av sig där. Sagt & gjort, vi körde över bron, ner för backen & följde sen grusvägen tills vi kom fram till hagen. Där släppte vi ut hundarna som blev helt tokiga!

Efter att ha gått där typ 1 timme så skulle vi åka hem, vilket visade sig vara MYCKET LÄTTARE SAGT ÄN GJORT!! Det började redan när vi skulle vända bilen vid hagen, då fastnade vi så Carina fick snällt skjuta på. 😉 Vi kom loss ganska snabbt & kunde sen köra grusvägen tillbaka till backen & bron, & det var där dem stora problemen började. Det visade sig att hela backen bestod av blank is…Vi körde upp, & åkte ner – i sidled! Insåg ganska snabbt att det inte skulle gå så bra, men vi lyckades backa in på en annan grusväg där vi då skulle ta mer fart i hopp om att komma upp för backen. Men självklart gick inte det heller, utan då fastnade vi där & kom inte loss! Efter att ha försökt komma loss x antal gånger så lämnade vi bilen (med hundarna i) & gick bort till dem som arbetade med grävskopor som befann sig några hundra meter ifrån oss.

Men så kom det en lastbil, så vi stannade honom & frågade snällt om han hade nåt bra tips. 😛 Han ringde runt massor, men tyvärr fanns ingen i närheten som kunde hjälpa oss. Och på den vägen där vi hade kört så skulle inte lastbilen komma in, så det var liksom ingen idé att försöka så heller. Så då fick vi gå ut på arbetsplatsen för att få kontakt med mannen som körde en grävskopa.

Han erbjöd sig direkt att försöka hjälpa oss med hjälp av sin bil. För nej, grävskopan skulle inte heller ta sig in där. Vi fick sätta oss i hans bil & visa vägen, & när vi kom fram till bron så sa vi att det enbart var is där, så vi trodde att han fattade att det inte var så jäkla bra att köra ner där, men nope, det kom han på för sent. Hans bil bara gled ner för backen, rakt mot våran & då var jag säker på att nu krockar vi. Men bara några centimeter innan vi skulle krocka så fick han stopp på sin bil. Han lät då skitsur för att vi hade ”lurat” ner honom där, men vi hade ju varnat honom. Han konstaterade snabbt att han inte kunde hjälpa oss, för så stark var inte hans bil. Så han fick köra flera gånger för att ta sig upp & till slut lyckades han, sen försvann han till sin grävskopa igen.

Kvar stod då vi & svor över att vi inte också hade en fyrhjulsdriven bil. Vi tänkte igenom om vi känner nån som kunde rädda oss, så jag ringde min farsa i hopp om att han kände nån. Men nope, tyvärr inte, men han kom ändå dit för att kolla om han kunde hjälpa oss. Han var tillräckligt smart för att inte köra ner själv när vi varnade honom. 😉

När vi kom ner till bilen igen så stod det ett gäng jägare där. Dem hade en bil där nere (som stod där även när vi körde ner, & det är tack vare att vi såg den bilen & att vägen var plogad om vi chansade på att åka ner från första början!) & skulle precis åka hem. Min farsa försökte få loss våran bil, men det gick icke. Han gick då & hämtade sin bogserlina så att jägarnas bil (som självklart också var fyrhjulsdriven) skulle försöka dra upp våran. Sen var han tvungen att åka & jag skulle höra av mig när vi hade kommit hem igen.

Med hjälp av jägarna fick vi loss våran bil, men var tvungna att vända på den för att kunna dra upp den i dragkroken. Det gick lite smidigare än vad jag trodde, men så mycket längre än så kom vi inte. För nej, den bilen orkade inte heller dra upp våran, så då återstod bara en sak – ringa efter en bärgningsbil.

Efter ett telefonsamtal & lite väntan så kom bärgningsbilen & hjälpte oss. Jag fick då sitta i bilen & styra rätt & jag har nog aldrig varit så rädd i hela mitt liv!! Bilen bara gled i sidled mot kanten & jag var övertygad om att hela bilen skulle välta ner över järnvägen. Men till slut kom vi närmare mitten av vägen & jag började slappna av. Då gled bilen åt andra hållet istället & vi var bara några millimeter ifrån att dra i räcket där! När vi till slut var helt uppe så dundrade bilen in i hans bil (jag hade ju ingen broms på eller nåt & så blev det lite nerförsbacke) & då släppte linan av sig själv.

150121

Jag fick då gå in i hans bil för att kunna betala & när han slog på sin dator så fick han upp en summa på cirka 1 500:- men när han gick vidare så kom det upp ett meddelande att den fakturan skulle skickas direkt till försäkringsbolaget! Han frågade vad jag hade för superförsäkring som täckte det & som svar fick han ”jag har ingen aning”. Så han ringde upp försäkringsbolaget som sa att det stämmer, att jag inte ens har en självrisk att betala! Så jag behövde inte betala ett öre, snacka om lyx!! 😀 I värsta fall har det blivit något fel & så får jag en faktura i efterhand, men hoppas inte.

När vi till slut kom hem så var klockan över 13. Så vi var i skogen typ 3 timmar, med andra ord 2 timmar längre än vår lilla promenad i hagen. Dessutom var det snorkallt så jag frös som satan!

Nu har jag dock tinat & ska se på lite serier innan det är dags att ge sig ut med bilen igen! Denna gången ska jag hämta min lillebrorsa & morsa & så ska vi åka ut till min favoritpizzeria där morsan bjuder på mat. 😀 En härlig tradition vi har när vi fyller år. Hoppas att resten av dagen går smärtfritt, jag har haft tillräckligt med spänning för ett bra tag framöver!

3 thoughts on “Fy fan vilken födelsedag!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *