Det där med att ha flera hundar

Ibland fattar jag inte hur jag åter igen vågar försöka ha 2 hundar samtidigt, inte efter mina tidigare erfarenheter.

1501138

Första gången var när jag hade Magic. Han visade mig den underbara hundvärlden & allt vad träningar & tävlingar hette, min drömvärld. Tyvärr så var han inte den optimala tävlingshunden, därför började jag se mig om efter en till hund, en hund som skulle vilja träna & tävla lika mycket som jag.

Efter en tid & lite krångel så föll valet på min drömras – border collien. Och Speed gjorde entré.

150113

Dem första veckorna funkade det ganska bra, sen gick det bara utför. Han var oberäkneligt aggressiv. Han älskade att leka med andra hundar, men helt utan synlig förvarning så gick leken över till blodigt allvar. Och han slutade aldrig att hugga efter den andra hunden, utan man fick slita honom därifrån. Detta började han med vid 3 månaders ålder.

Vid träning & tävling var Speed den hunden jag sökte. Han ÄLSKADE allting & vi kunde tävla lite tillsammans & vi båda uppskattade det lika mycket. En mycket speciell känsla som värmde hela mig, men tyvärr övervägde den inte verkligheten i vardagen.

Det går inte att räkna alla gånger han attackerade & bet stackars Magic, som bara skrek & försökte fly. Han var nära att mista ena ögat, blev huggen i strupen samt fick ett stort köttsår på pungkulorna (plus mindre allvarliga). Det var omöjligt att se när en attack skulle ske, utom när dem åt mat, då kunde man vara helt säker på att Speed skulle attackera, så därför fick dem äta i olika rum. Fick ett tips om att dem skulle ”utmanas” & tvingas äta i samma rum, fast fastbundna så att dem inte nådde varann. Självklart testade jag även det, men det slutade med att Speed flög fram & tillbaka så långt han kunde & Magic vågade inte äta alls.

Jag sökte hjälp av kunnigare hundmänniskor än mig själv, & alla hade bra tips att ge mig, men ingenting funkade. Bland annat fick jag tipset om att öka motioneringen så att han blev riktigt trött. Men det hjälpte tyvärr inte heller. 🙁 Sista gången han bet Magic minns jag så väl. Jag hade varit ute & åkt inlines med Speed i 35 minuter så han var trött, precis enligt planen. När jag sedan låg & stretchade så kom Magic fram & ville hälsa på mig, då attackerade Speed honom direkt. Magic skrek helt galet högt, men jag fick isär dem ganska snabbt (hade ju tränat på det i över 1 år). Undersökte Magic men hittade inga sår, så jag tänkte att han förmodligen bara hade blivit väldigt rädd. Men han gick iväg & la sig & började tvätta sig, & då såg jag såret – på pungkulorna! Jag bara grät & bestämde att det var fan sista gången Speed bet honom, jag höll dem åtskilda hela tiden & 3 dagar senare flyttade Speed.

Så ja, jag sålde den hunden som egentligen passade mig bäst, många andra skulle nog ha sålt Magic, men han var min första hund & min bästa vän, aldrig att jag skulle sälja honom! Dessutom var det inte hans fel att Speed var som han var (även om det fanns folk som påstod det). Varje gång jag var ute med Speed så behövde jag vara på min vakt, för var som helst kunde det komma nån hund som utlöste en attack. Man har ett oerhört stort ansvar på sig när man har en sån hund! Han skulle aldrig springa fram till nån annan & attackera utomhus, men om nån skulle komma fram till honom så såg utgången annorlunda ut.
Jag minns ett tillfälle när jag var ute med båda grabbarna & så kommer det en lös softies mot oss. Hans ägare var en bra bit bakom & ropade lugnt ”det är ingen fara, Bamse är så snäll”, & jag fick skrika tillbaka ”ja, men det är inte min!”. Det hände på tok för ofta att folk släppte fram sina hundar till mina & när jag då gick emellan & sa att dem inte fick hälsa på nån, ja då började dem kalla mig för ”Norrstrands elakaste matte”. Men jag lät dem kalla mig vad dem ville, det var för allas skull som jag aldrig lät Speed hälsa på en främmande hund.

1501131

Sen hade jag bara Magic & vi jobbade som satan med hans problem angående träningar/tävlingar. Sen blev han dålig & jag kände åter igen suget efter den där tävlingshunden som jag drömt om så länge. Jag visste att det var en ny bc jag var ute efter, så jag kollade vallreg nästan varje dag i hopp om att hitta en intressant kull. Till slut kom kullen upp där, & jag tog kontakt med uppfödaren & bokade in ett besök – detta redan innan valparna var födda. Efter besöket så var jag mer än nöjd & sa att om Magic klarar sig så vill jag ha en hane, om han inte klarar sig så vill jag ha en tik. Magic gick bort den 26 Oktober & min lilla Java föddes den 3 November.

1501132

Java var verkligen min drömhund. Helt underbar att träna & tävla med, funkade perfekt i vardagen, & ja, vi passade verkligen varandra. Men längtan efter en liten lundehund växte sig allt större & starkare, & i Maj 2013 flyttade Rally hem till oss.

1501133

Java älskade ju andra hundar så jag var ÖVERTYGAD om att hon skulle bli glad över att få en lillasyster, men oj vad fel jag hade! Java avskydde Rally från allra första stund. 🙁 Jag hoppades & trodde att det skulle gå över, men efter 7 månader så orkade jag inte längre. Det blev inte bättre, snarare tvärtom, Java blev bara argare & argare. Hon var aldrig i närheten av Speed, hon skulle aldrig bita Rally (eller någon annan), men hon morrade, visa tänderna & försökte komma undan hela tiden. Rally fjäskade som satan & kröp efter Java som i sin tur blev ännu argare. Ingen av oss mådde bra i den situationen & därför fick Rally tillfälligt flytta.

Under typ ett halvår så bodde Rally mer borta än hemma. Jag testade att ta hem henne emellanåt, samt att jag träffade henne på promenader ibland, så hon kände mig hela tiden, men det blev inte bättre. 🙁 Varje gång Java träffade henne så blev hon sådär arg & Rally la sig på rygg & kissade på sig, för att sen fortsätta att fjäska för Java så mycket hon orkade. Så såg det ut, hela hela tiden.

1501134

Jag bestämde mig till slut för att sätta ut Rally på foder, dels för att jag skulle få lite lugn själv, men också för att Rally skulle få ett permanent hem där hon älskades för den hon var. Och Java skulle slippa att bo tillsammans med en annan hund. Jag tror att det var Java’s dåliga mående som gjorde att hon avskydde Rally, för det funkade ju bra med Bira (& Bira lät henne vara ifred inne).

Under hela Java’s liv så avlöste ju den ena sjukdomen den andra & till slut kom vi inte längre. Så i Augusti 2014 slocknade min stjärna bredvid mig.
Egentligen skulle Rally vid det här laget redan vara utsatt på foder, men p.g.a lite komplikationer så hade det inte blivit av. Och tur var väl det, för nu kunde hon få bo hos mig! 🙂 Jag tänkte först att jag skulle köpa en ny bc direkt, eftersom även Rally är en lundehund (& därmed ingen självklarhet att träna & tävla med), men sen bestämde jag mig för att vänta 1 år & bara ”ta igen” massa missad tid med Rally.

Men så dök den där annonsen på Facebook upp & jag blev kär vid första ögonkastet. Lite mer än 2 månader senare så hämtade jag hem min 3:e bc, denna från Polen. (Jag pratade med några kompisar om min rädsla för att det skulle skita sig igen, men dem frågade hur stor den chansen var när jag redan har haft det tufft 2 gånger tidigare. Sen så tänkte jag; Kan folk ha 2 barn så kan jag ha 2 hundar”.)

1501135

I början var Rally tveksam mot Dee-Dee, tyckte inte riktigt att hon hade nånting här att göra. Och hon visade klart & tydligt när hon blev arg på henne, för gud ja, ni ska veta vilket humör Rally har! Hon blir inte bara arg, utan hon blir fly förbannad!! Den enda hunden som kan handskas med Rally när hon lägger till den sidan är hennes allra bästa polare Clara. Dem två kommer överens i alla lägen, oavsett vad det gäller. Så jag fick säga till Rally emellanåt, tala om för henne vart gränsen gick & att man inte får överskrida den.

Numera har Rally insett & accepterat att Dee-Dee också bor här. 🙂 Och dem kommer inte bara överens – dem gillar varandra!! 😀 Dem leker tillsammans, både inne & ute, & ingen är gladare än jag över det. Det är såhär jag alltid har velat att det ska se ut, att jag ska kunna ha flera hundar & att dem gillar varandra. Jag tar det verkligen inte som en självklarhet att dem går ihop, ånej, inte med mina erfarenheter. Men jag måste säga att jag är oerhört glad för att jag aldrig gav upp hoppet om att kunna ha flera hundar.

1501136

Jag känner mig komplett med en bc & en lundehund, saknas den ena så saknas en del, så enkelt är det. Bc’n har allt jag önskar, farten, viljan, motivationen osv. & en lundehund ger mig en utmaning om inte liknar nånting annat. Jag har fortfarande lite svårt att själv förstå hur jag har vågat köpa nån mer bc efter Speed, men jag är oerhört glad att jag har gjort det!

1501137

10 thoughts on “Det där med att ha flera hundar

  1. Älskade vännen, jag sa ju att det skulle lösa sig <3 våga tro på mig 😉 super skönt för din skull att det går! Det är underbart att ha mer än en fyrfotad vän <3

  2. Känner igen Speed satans mycket på min nuvarande tik. Jag tror man måste ha en för att förstå… Dock har jag turen att hon accepterar hundar när de varit med i flocken ett tag(pheu).
    Jättebra skrivet! Man flöt med liksom!

  3. Hmm jag vet att du berättade det där att någon skyllde på magge. Men ärligt talat magge kunde bara stå där kanske lite för nära dig och poff! Det läskigaste var att han inte morrade innan betten. Kommer i håg när han på promenaden flög på en annans hund ( du vet vem det är men skriver inte ) också världens snällaste hund och den bara skrek. Nej det var ingen rolig tid, det märkligaste är att han och Sören kom så bra i hop att det aldrig blev något bett trots han morrade och sa ifrån när speed började. Helt sjukt nr 2 var att hela hundflocken blev stabil när han omplacerades, tycker inte du också det?

    • Ja, du är ju en av dem som har sett detta från ”första parkett” & vet hur det var. Usch, jag hoppas att jag aldrig mer behöver få en hund med såna problem som Speed hade.
      Ja, vi märkte direkt att det var han som orsakade instabiliteten i flocken.

  4. Usch, vad trista erfarenheter du haft! Jag är glad att det går bättre nu.

    Jag hade först mammas hund sen tog jag emot min allra första egna hund & då bröt helvetet loss.. Mammas hund var rabiat, rent ut sagt. Efter 4 månaders evigt kämpande så kom de äntligen överens utan minsta bråk men då flyttade min hund & jag då ville inte mamma att jag tog med hennes! Så då skaffade vi en till, jag trodde det skulle gå rakt åt skogen men det gick bra.. Förutom att hon gick från lek till allvar på en sekund i princip. Därför avstod vi från att låta de leka så jag tog hem en valp för min första hund skulle få någon att leka med men aj, vad fel det blev. Efter bara 3 – 4 månader utav en bra relation så bröt helvetet loss. Min första hunds bästa vän vände sig om och högg honom samt höll kvar sitt hjärngrepp om hans hals i säkert 15 minuter !! Jag hade aldrig stoppat ett så pass allvarligt slagsmål tidigare men vi fick loss dom samt omplacera valpen.. Sen gav jag mig fan på att jag skulle ha en valp till när jag flyttade återigen med min första hund (honan stannade med mitt ex) och jag är chockerad över att det går såhär bra. Jag förstår att min första hund inte litar på andra efter allt som hänt men han sänkte ribban snabbt för nya valpen. Jag hoppas på att allt kommer gå bra för oss också!

    Kämpa på ! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *