Årsresumé 2014 (Ett smärtsamt år)

Ja, detta med årsresumé blir inte riktigt som jag önskar. Egentligen skulle jag vilja ta varje månad för sig, men det blir inte så. Istället ska jag bara berätta i korta drag hur året har sett ut.

I Januari misstänkte jag att det var nåt fel med Java eftersom hon dels inte ville leka lika mycket med Bira längre, men också för att hon förändrades på flera punkter. Så vi startade vår utredning i slutet av Januari.

Under i princip första halvåret så körde vi rehab, mediciner & nya undersökningar. Det var oerhört jobbigt & kostsamt, men jag ångrar mig inte, jag gav min prinsessa en ärlig chans.

I mitten av Augusti gav vi upp, pengarna var slut & Java blev inte bättre oavsett vad vi gjorde. 🙁 Det pratades om operationer & rehab på flera år, helt utan garantier att hon nånsin skulle bli bra igen. Så den 15 Augusti slocknade min stjärna bredvid mig på djursjukhuset. Och jag trodde att jag aldrig skulle kunna må bra igen.

141221

Nån dag efter att Java var borta så fick Rally flytta hem. Hon hade bott hos Carina nästan hela tiden då Java inte tålde att ha henne hemma. Jag & Rally hade MYCKET att jobba på för att kunna funka tillsammans! Till att börja med gick det mest utför & jag grät av frustration för att Rally inte var lika lätt som Java. Medvetet eller omedvetet så jämförde jag hela tiden dem med varann, nånting som inte var bra nånstans.

Till slut bestämde jag mig för att försöka ta emot hjälp utifrån, som ett sista försök att ha kvar Rally. Fick då hjälp av en mycket god vän (Ida) & efter det så förändrades allting. Eller ja, jag & Rally förändrades, tillsammans. Jag fick jobba som fan med att INTE jämföra henne med nån annan, & framför allt inte med Java!! Jag började inse hur Rally var & vad hon behövde, & vi byggde sakta upp ett förtroende för varandra.

1412211

Sen tog livet en ny vändning när jag såg en annons på Dee-Dee på Facebook. Jag som skulle vänta med att skaffa en ny bc…Det blev en lååång väntan innan resan till Polen äntligen blev av & hem kom vi med ett monster som kissar & bajsar där det passar när det passar.

1412212

Jag skulle ljuga om jag sa att livet var fantastiskt nu, men det är okej. Jag saknar fortfarande Java otroligt mycket & jobbar dagligen med mig själv för att inte falla ner i dem djupa groparna. Jag tvingas hela tiden inse att Java aldrig kommer tillbaka & att INGEN NÅNSIN kommer att kunna bli som henne! Det gör ont att veta det, fruktansvärt ont.

I övrigt så har jag haft ett tufft år i min DBT-behandling, traumadelen har inte varit lätt, men nu har jag kommit en bit på vägen. Jag hoppas att det ska kännas lite bättre när vi startar upp igen efter nyår.

Så medan dem flesta av mina vänner kan se tillbaka på ett år fyllt av tävlingar & roliga aktiviteter så minns jag mest smärta & sorg. Jag har hatat livet för att det har varit så orättvist, jag har gråtit floder av tårar, men jag står kvar här ändå. På nåt jävla sätt har jag tagit mig igenom skiten. Jag vet inte hur, & jag vet inte heller om jag vill gräva i det. Istället försöker jag blicka framåt & hoppas att nästa år blir ett år med mer glädje än sorg.

1412213

2 thoughts on “Årsresumé 2014 (Ett smärtsamt år)

  1. Fast Malin du kämpade ju längre med Java än sedan januari, du gjorde ju verkligen allt och lite till. Tycker du är lite orättvis mot dig själv när du skriver att pengarna tog slut, du vet ju att du var mycket hos vetrinären redan året innan och i början när hon var valp var det ju redan något som inte stämde. Jag tycker verkligen du är en bra hundägare, men en hundägare som haft sån jävla otur med hundarna. Nu hoppas både jag och stefan och Alvin på att du får många år tillsammans med Rally och Dee-Dee det förtjänar du om någon:)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *