2 veckor av blandade känslor

Idag är det exakt 2 veckor sen jag förlorade min stora fina prinsessa. Tiden har både gått snabbt & långsamt. Jag saknar henne så otroligt mycket, det hugger i hjärtat när jag tänker på henne & jag önskar så att jag fick ha henne här vid min sida igen. Jag kan numera prata lite om henne utan att bryta ihop fullständigt, men det betyder inte att det gör mindre ont. 🙁 Jag försöker dock att våga prata lite om henne emellanåt, just för att stärka mig själv, för jag behöver det.

140829

Under nästan en vecka så mådde jag ju fantastiskt bra, var supereffektiv & fick massor med saker gjorda, tog hand om både mig själv & Rally på allra bästa sätt & ja, jag älskade livet. Jag hoppades att det alltid skulle vara så bra, även om jag innerst inne visste att det inte skulle hålla. Men när jag ändå föll tillbaka så tog det jävligt hårt, & nu har jag svårt att ens föreställa mig att det nånsin blir bra igen. 🙁 Det känns som att jag aldrig mer kommer att bli hel, som att jag alltid kommer att bära runt på den här smärtan.

När jag var hos psykologen i onsdags så skrattade jag större delen av tiden, för jag mådde ju störtbra & älskade livet. Men så började vi prata om Java & hur jag egentligen kände & då brast det. Då kunde jag inte lura mig själv längre. Så kanske är det exakt det jag har gjort – lurat mig själv? Oavsett vad så var det oerhört skönt att få må bra några dagar, även om smällen efteråt blev desto jobbigare.

1408291

Jag försöker att finna glädje i livet nu också, men oj vad svårt det är. Vart jag än är & vad jag än gör så tänker jag ”tänk om Java hade varit här, hon hade gjort si & så”. Det är inte schysst av mig att tänka så gentemot Rally, men jag kan inte hjälpa det. Speciellt mycket känns det när Rally krånglar, som igår på träningen, eller ta bara en sån sak som när man rastar henne & hon skäller på allt & vägrar att göra sina behov. Då saknar jag Java ännu mer, hunden som inte brydde sig om nån annan & som både kissade & bajsade på kommando. Ja, jag var bortskämd med henne, det vet jag mycket väl, & nu får jag väl igen för den tiden.

Jag hoppas att det ska komma en dag då jag kan tänka på henne utan att tänka för mycket på henne, förstår ni hur jag menar? Alltså att kunna minnas henne & alla hennes speciella egenheter, utan att jämföra henne med alla andra. För när man jämför så blir det bara fel. Då blir jag bara ledsen & besviken över att ingen är som min svartvita tjej.

1408292

Jag inser hur otroligt mycket jag har att jobba på med mig själv, & därför har jag tagit beslutet att INTE köpa nån mer hund just nu. Jag tänkte först att jag ABSOLUT var tvungen att köpa en ny bc så fort som möjligt, för jag älskar deras fart, fläkt & vilja att arbeta. En hund som jag verkligen kunde satsa allt med & som ville det själv. Men förnuftet får segra i den kampen, det är bättre att vänta nåt år & jobba med Rally under tiden, hon är ju nästan grön inom allting så skulle jag köpa en valp nu så skulle jag ha två hundar SAMTIDIGT på samma nivå, & det är kanske onödigt. Då är det bättre att jag lägger all min tid & kraft på Rally, ja, förutom det jag måste lägga på mig själv & min behandling för att bli frisk. Hur ont det än gör inombords & hur mycket jag än längtar efter ett vilddjur i en bc-kropp, så får jag vänta, för allas skull.

Så vad händer framöver? Jo, jag kommer att fortsätta gå kvar i min DBT-behandling, jobba med mig själv & hitta tillbaka till glädjen i livet, på riktigt. Och samtidigt lägga ner tid, kraft & pengar på Rally, som faktiskt har fått stå i skuggan sen jag köpte henne. Så ja, det är hennes tur att få synas & vara nummer ett nu. Det är hon verkligen värd. Jag vet att det kommer att komma stunder då jag inte vill lämna sängen för att jag känner mig så trasig, men jag vet också att det kommer att bli lättare, bara jag inte ger upp. Så jag kommer att ha fullt upp, & jag måste tro på att det kan sluta bra.

1408293

5 thoughts on “2 veckor av blandade känslor

  1. Eftersom du är så medveten om ditt eget mående (o har hjälp att hantera en del) så vågar jag säga att du kan vara rätt säker på att det faktiskt blir bättre. Tar tid o bakslag kommer, men du kommer också att komma dit att det är mer saknad och vemod än sorg.
    Klokt att inte ”slänga dig in” i en ny valp! Jag tänker att du ska tillåta dig och Rally att bli mer team först, för att du inte ska riskera att tänka du sätter henne i andra rummet igen. (Utan att du vill, men jag vet att det lätta kan bli så ändå, erfarenhet….)
    Kram!

  2. Jag kan inte förstå en sak – hur kan mina tårar inte sluta rinna när jag ser bilder på Java. Jag menar, jag har inte ens träffat henne men jag vet ju hur otroligt mycket hon betyder för dig.
    Det gör så ont, men – hon är (var) så otroligt vacker och duktig!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *