Är jag konstig som känner såhär?!

När Java löpte för första gången så började hon snutta på mjukisdjur, ett beteende som sen höll i sig. Dem senaste åren har pandan varit hennes absoluta favorit! Från början var han mjuk & len, numera ser hans huvud ut såhär:

140817

När Java snuttade så smaskade hon en hel del & pandan blev bara blötare & blötare, samtidigt som hon trampade med framtassarna. Ibland kunde hon byta ut pandan mot kaninen eller fotbollen, men man visste ändå tydligt att ingen slog hennes panda!

Rally såg hur Java gjorde & försökte härma henne, & hennes favorit är också pandan, förmodligen för att den är så snuttad på att den känns annorlunda. Rally suger dock mest på den & smaskar inte alls som Java gjorde.

1408171

Igår tog jag fotot ovan, det är askass kvalité eftersom jag zoomade in såpass mycket. Men där ligger hon iaf i ena hundsängen & snuttar på pandan. En del av mig mådde riktigt dåligt när jag såg det, & jag fick god lust att ta bort pandan från henne. 🙁 Inom mig så sa en röst att det är JAVA’S panda, INTE Rally’s!! Java älskade pandan så högt, & jag vet ju att även Rally gör det. Så jag lät henne behålla pandan, men det kändes inte helt okej inombords.

Imorse när vi gick upp så var jag lite seg upp ur sängen & då sprang Rally bort till hundsängen & snuttade på pandan. Jag kände samma sak då, att jag borde ta bort den, men samtidigt; varför skulle jag göra det? Jag har massor av minnen från Java, så jag behöver faktiskt inte ha pandan i en bokhylla som ett minne, för Rally älskar den ju också! Men ändå känns det som det gör. 🙁 Är det fler som kan känna igen sig i det här? Eller är det bara jag som är konstig? Rent av udda?! I vilket fall som helst så är det fruktansvärt jobbigt, & jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det.

6 thoughts on “Är jag konstig som känner såhär?!

    • Vet faktiskt inte, hon började ju med beteendet när Java fanns. Men hon kanske känner en samhörighet med Java genom den? Inte vet jag, jag bara gissar hej vilt nu.

  1. Inte alls särskilt konstigt!
    Jag tog faktiskt undan en mjukishund (hundleksak) med pip både i mage o 4 tassar när gamle Jesper dog i maj. Skillnaden är dock att den var han ensam om att vara särskilt intresserad av.
    Kanske påminner den nu om Java för fler än dig? Jag skulle nog försöka stålsätta mig och låta Rally ha den, men jag förstår din reaktion.

    • Ja, Rally älskar ju pandan! Så jag tror att hon skulle sakna den som jag tog bort den, så det känns elakt att göra det. 🙁 Får nog stålsätta mig som du säger, värst är det nog i början, vi får hoppas att det blir bättre.

  2. Prova att ta bort den en dag eller två oc hse om hon saknar den. Gör hon det är det ju bara att ta fram den igen, om inte så kan ni vara nöjda båda två=)

  3. Du är inte konstig!! Exxa hade en gul pelikan som hon älskade, hon råkade sedan bita sönder den i stundens hetta och blev så ledsen, satt bara och tjöt hemma så vi köpte en ny till henne som hon var betydligt försiktigare med 🙂 Det var också den enda leksaken som Lova inte fick låna, Exxa skyddade den väl. Nu sitter den på en bokhylla hemma. Självklart skulle Lova kunna få den men ja, den är ju Exxas… Så himla dumt men jag kan inte förmå mig att ge den till Lova…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *