Det är tungt nu

Fy fan vilken dryg dag. Jag har i princip bara legat i sängen hela dagen. Java har fått träna lite med sin älskade kulbana & så har vi såklart varit ute på några rastningsrundor. Men annars har jag så gott som bara legat i sängen.

140810

Det känns liksom som att jag har tappat allt. Jag har ingen motivation överhuvudtaget, ingenting är roligt längre. Allt jag längtar efter är att få ett slut på den här ”fasen” eller vad man ska kalla det. Java är så ledsen i blicken, vilket jag tror beror på att hon dels är sjuk, & dels inte får göra nånting roligt.

Vi har båda blivit deppiga & jag är rädd för att inte kunna bryta det. Jag har ju fastnat i deppigheten & gått in i riktiga depressioner några gånger förut & jag vill INTE dit igen!! Skillnaden är väl att jag nu ser mönstret & känner igen det, plus att jag har mediciner & går i DBT, så jag har ju betydligt mer hjälp nu än jag har haft tidigare. Ändå skrämmer det mig, & jag VET att jag måste jobba hårt för att bryta detta & vända mot det friskare livet igen. Jag har redan pratat med min psykolog om det här, så även hon är ”förberedd” eller vad man ska säga.

Jag har tänkt att låta mig fortsätta såhär ett par dagar till, sen måste jag bryta det. Anledningen till att jag inte bryter det redan nu är för att jag inte kan hjälpa mig själv på rätt sätt än. Det jag behöver för att komma ur den här sitsen är att vara ute mycket, röra på mig, träna hund & allt det där, & just nu kan jag inte göra det. Men efter att veterinären har ringt på tisdag (vet inte vilken tid) så blir det ju full rulle & då har jag min chans att ta mig ur det.

Så även om det låter hemskt på alla sätt & vis så längtar jag bara tills det här är över.