Försöker att förbereda mig

Ännu en dag med världens blixtar & dunder. Vi hann dock ta en kort koppelpromenad med Carina & Clara innan det brakade loss första gången. 😉 Java tyckte att det var högst orättvist att Clara fick gå lös & inte hon, men så är livet ibland.

140804

Hon har ätit ett skinkben idag, & som ni ser på bilden ovan så går hon all in. 😛 Inte mycket som återstår av det benet nu, men hon uppskattar verkligen att få dem. För visst känns det bättre när hunden äter upp benet direkt jämfört med när den går & gömmer det? Rally är ju lite mer ”den som spar han har”, medan Java är ”panik, det måste ätas upp – NU!!”. Så snacka om att hundar är olika!

Bira kom inte idag, fick sms imorse om att hennes husse var sjuk. Hur det blir imorn vet jag fortfarande inte, jag ställer klockan på ringning & så får jag ett sms nån gång då. Kommer hon inte så är det ju bara att vända sig i sängen & somna om. 😉 Eller ja, EFTER att Java har fått morgonrastning plus frukost.

Det är så jobbigt just nu att inte veta vad som händer, jag menar, jag TROR ju att jag vet vad som kommer att hända med allt, men det betyder inte att det blir just så. Men hur förbereder man sig på att förlora sin bästa vän? Går det ens att göra det? Jag är så rädd för att tappa fotfästet samtidigt som jag nånstans inom mig vet att jag numera är såpass stark att det inte kommer att hända. Eller jo, jag kanske faller ihop, men jag VET att jag reser mig igen. Och det är det viktiga. Java har lärt mig så otroligt mycket, samt stöttat mig framåt på vägen, bort från min sjukdom, & jag får inte svika henne nu genom att kasta bort allt det. Utan oavsett vad som än händer så måste jag hålla huvudet högt, lita på mig själv, minnas allt jag lärt mig, & sen fortsätta gå. Jag kan klara det, det vet jag, även om jag såklart allra helst önskar att det sker ett mirakel & att jag får behålla min prinsessa.

1408041

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *