Försöker tänka framåt

Ja detta är förmodligen den allra sista bilden på mig & BÅDA mina fina tjejer. 🙁 För nu har Rally åkt hem till Evelina & där får hon stanna tills Java är borta. Känns hemskt att tänka så, men Java vill bara vara ifred & är jättearg för att hon mår så dåligt. Och jag vill ju att hon ska få ett bra slut.

140730

Cirka 1,5 veckor kvar tills veterinären ringer & Java’s dom faller. Men vi alla vet vart det lutar, jag menar, just nu får hon mediciner mot fästingsjukdomar plus starka smärtstillande, detta trots att hon inte har någon fästingsjukdom. Men det var det enda veterinären kunde komma på att chansa på. Mirakel kanske kan ske, det är ju det enda som kan rädda min prinsessa, men jag tror inte på dem. Därför förbereder jag mig på att hon har cirka 2 veckor kvar, hur jävligt det än känns.

Igår när jag skrev det inlägget så grät jag nästan hela tiden & skrev det jag kände då – att jag inte vill ha nån annan hund. Delvis är det ju sant, för kunde jag välja så skulle jag inte vilja byta ut Java mot nån annan, men nu ser ju inte verkligheten ut så. Och jag måste tänka logiskt, jag klarar mig inte utan hund, hela mitt liv kretsar kring hundarna & har gjort det i flera år. Utan hundarna vid min sida så ger jag upp.

När jag förlorade min kung så var det framför allt EN sak som gjorde att jag klarade av att hantera smärtan & ta mig igenom den sorgen, & det var vetskapen om att Java var på väg. Cirka 1 vecka efter att Magic dog så föddes Java & jag kunde verkligen fokusera på & se fram emot henne. Det blev min räddning, jag vette fan hur det skulle ha gått annars.

1407301

Java har varit med mig när jag har legat livlös på botten, hon har skyddat mig från faror, hjälpt mig att ”ta hand” om vissa saker, & det är tack vare stor hjälp från henne som jag lyckades byta liv. Jag lämnade självskadorna & överdoserna & satsade på ett friskare liv. Nu är det snart 2,5 år sen jag skar mig senast & snart 2 år sedan min sista överdos. Det har varit för jävligt, & är det fortfarande stundtals, men tack vare min prinsessa så har jag klarat det, eller ja, vi har klarat det. Nu skulle jag ljuga mig blå om jag sa att jag inte är livrädd för att falla tillbaka till allt det sjuka. Jag är rädd att förlusten av Java ska dra undan benen på mig så att jag blir liggandes. Så himla rädd.

Därför måste jag försöka tänka lite framåt, även om det gör förbannat ont. Rally kommer med största säkerhet att stanna hos mig, jag älskar min lilla räv & den största anledningen till att hon inte har bott hemma så mycket är ju för att hon & Java inte kommer överens. Och nu försvinner ju Java. Rally har inga problem med andra hundar, tvärtom, hon ligger gärna & myser med dem hon litar på.

I mina framtidstankar så finns det planer på att skaffa en till hund. Jag vet att en lundehund aldrig kommer att kunna uppfylla mina ”krav” på träning & tävling, utan jag vill ha en hund med mycket motor till det. Sen är ju tanken självklart att komma igång med träning & tävling med Rally, men ärligt talat så tror jag inte att vi når toppen. Så med henne ska jag försöka att ha så lite krav som möjligt & se allt som en seger. Mina prestationskrav får landa på någon annan. Så för att det ska bli så bra som möjligt framöver, & för att jag verkligen ska hålla mig på benen & orka kämpa vidare, så har jag börjat titta omkring på lite olika kennlar, eller ska jag säga framför allt på en kennel? Mer än så avslöjar jag inte i dagsläget.

Skulle det mot all förmodan ske ett mirakel & Java kan leva ett bra liv så får en ny hund vänta några år till. Får jag välja så vill jag självklart behålla min prinsessa i första hand, men jag tror ju inte att det blir möjligt.

1407302

Så så ser det ut just nu i mitt huvud. Vi tar dagen som den kommer, umgås så mycket vi bara kan & ber en bön till högre makter om att ett mirakel ska ske.

1407303

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *