Ångest från helvetet

I förmiddags så läste jag en sak som fick mig att tappa fotfästet för en stund. Jag fick massa flashbacks & ångesten vaknade verkligen till liv. Men som tur var så skulle jag & Rally iväg & bada med Malin & Alvin, så jag lyckades bryta allt det jobbiga & ta mig iväg.

140724

Vi hade det jättetrevligt, mötte även Carina & Clara på Skutis, badade massor & Rally fick simträna en hel del, samt att jag ”tvingade” henne att lita på mig i vattnet, mycket nyttigt för min lilla räv. Självklart fick hon simma i flytvästen, eftersom hon inte har nån vidare bra teknik utan den. 😛

Jag & Rall kom hem vid kl. 16 & det tog inte lång tid innan jag började må dåligt igen. Nu sitter jag här med en grym ångest & gör allt som står i min makt för att inte göra nånting dumt. Jag försöker intala mig att ångesten i sig inte kan skada mig, den kan däremot få MIG att skada mig, men ångesten i sig är inte farlig. Jag vet inte riktigt om det hjälper att tänka så, men jag hoppas det.

Det är så mycket undantryckta tankar, känslor & minnen som bubblar. Jag kan inte fly från dem hur länge som helst, men just nu är jag fan inte redo att möta dem. Så vad ska jag ta mig till? Det här gör mig tokig.

Inte blir det direkt bättre av att jag tänker på min fina svartvita tjej & vad som kan tänkas vänta. ”Ha inte för höga förhoppningar.” Så sa ju veterinären i telefonen när hon ringde & berättade om Java’s provsvar & vi bokade in en ny tid. Nu är det exakt 1 vecka sedan det samtalet ägde rum, & jag kan verkligen inte sluta att tänka på det. För er som inte har hängt med & gärna vill göra det, tryck bara på bilden nedan så kommer ni till det första inlägget jag skrev om det, för exakt 1 vecka sen.

bidrag

Usch, jag mår verkligen inge bra, måste försöka bryta det här, men jag vet inte hur. Allt jag vet är att jag inte får falla för några destruktiva impulser, för det skulle bara förvärra allting.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *