En ond mardröm?

Java är slö, har precis spytt & hennes trampdynor på framtassarna ser konstiga ut. 🙁 Jag vet inte vad som är resp. inte är biverkningar av medicinerna, det enda jag vet är att Java inte är så glad. Det gör ont i mig att se henne såhär, jag vill ju kunna hjälpa henne, men jag vet inte hur.

Dem senaste 2-3 dagarna så har hon i princip bara sovit. Visst, nu får hon ju inte göra så mycket, så det är ju bra att hon sover, men hon brukar ALLTID få ryck & leka med sina leksaker emellanåt. Men inte nu. Ute piggar hon på sig & då ser man inget konstigt på henne, men direkt man kommer in igen så försvinner glädjen & glöden i hennes blick. 🙁

Sen trampdynorna, nog för att hon alltid har haft väldigt lätt för att få sprickor/sår i trampdynorna, eller bränna upp dem under promenader, men såhär har dem aldrig sett ut! :S Kanterna på trampdynorna ”smälter”, det blir sår & pälsen blir stenhård & väldigt mörk. Tänkte först att hon måste ha gått i nåt, men nope, det verkar inte som det. Jag klippte därför bort en massa päls på tassarna, så vi får se hur det ser ut imorrn. Det kanske ”bara” är nån reaktion på värmen?

I vilket fall som helst så tycker jag väldigt synd om henne, hon har det banne mig inte lätt just nu. 🙁 Men vi tröstar oss med att detta bara är tillfälligt, att det snart är över, att smärtan har ett slut. Ni anar inte hur mycket jag önskar att medicinerna kunde fungera & hjälpa henne, så att vi kan göra allt det där roliga som jag hade planerat. Livet är förbannat orättvist, det är då en sak som är säker.

Nej, jag ska nog inte skriva nåt mer här nu då jag inte är i så bra skick. Eller ja, mitt humör är liksom under botten. 🙁 Jag vill så gärna att det här bara ska vara en ond mardröm, att jag snart vaknar & så är allt bra igen.

140731

Försöker tänka framåt

Ja detta är förmodligen den allra sista bilden på mig & BÅDA mina fina tjejer. 🙁 För nu har Rally åkt hem till Evelina & där får hon stanna tills Java är borta. Känns hemskt att tänka så, men Java vill bara vara ifred & är jättearg för att hon mår så dåligt. Och jag vill ju att hon ska få ett bra slut.

140730

Cirka 1,5 veckor kvar tills veterinären ringer & Java’s dom faller. Men vi alla vet vart det lutar, jag menar, just nu får hon mediciner mot fästingsjukdomar plus starka smärtstillande, detta trots att hon inte har någon fästingsjukdom. Men det var det enda veterinären kunde komma på att chansa på. Mirakel kanske kan ske, det är ju det enda som kan rädda min prinsessa, men jag tror inte på dem. Därför förbereder jag mig på att hon har cirka 2 veckor kvar, hur jävligt det än känns.

Igår när jag skrev det inlägget så grät jag nästan hela tiden & skrev det jag kände då – att jag inte vill ha nån annan hund. Delvis är det ju sant, för kunde jag välja så skulle jag inte vilja byta ut Java mot nån annan, men nu ser ju inte verkligheten ut så. Och jag måste tänka logiskt, jag klarar mig inte utan hund, hela mitt liv kretsar kring hundarna & har gjort det i flera år. Utan hundarna vid min sida så ger jag upp.

När jag förlorade min kung så var det framför allt EN sak som gjorde att jag klarade av att hantera smärtan & ta mig igenom den sorgen, & det var vetskapen om att Java var på väg. Cirka 1 vecka efter att Magic dog så föddes Java & jag kunde verkligen fokusera på & se fram emot henne. Det blev min räddning, jag vette fan hur det skulle ha gått annars.

1407301

Java har varit med mig när jag har legat livlös på botten, hon har skyddat mig från faror, hjälpt mig att ”ta hand” om vissa saker, & det är tack vare stor hjälp från henne som jag lyckades byta liv. Jag lämnade självskadorna & överdoserna & satsade på ett friskare liv. Nu är det snart 2,5 år sen jag skar mig senast & snart 2 år sedan min sista överdos. Det har varit för jävligt, & är det fortfarande stundtals, men tack vare min prinsessa så har jag klarat det, eller ja, vi har klarat det. Nu skulle jag ljuga mig blå om jag sa att jag inte är livrädd för att falla tillbaka till allt det sjuka. Jag är rädd att förlusten av Java ska dra undan benen på mig så att jag blir liggandes. Så himla rädd.

Därför måste jag försöka tänka lite framåt, även om det gör förbannat ont. Rally kommer med största säkerhet att stanna hos mig, jag älskar min lilla räv & den största anledningen till att hon inte har bott hemma så mycket är ju för att hon & Java inte kommer överens. Och nu försvinner ju Java. Rally har inga problem med andra hundar, tvärtom, hon ligger gärna & myser med dem hon litar på.

I mina framtidstankar så finns det planer på att skaffa en till hund. Jag vet att en lundehund aldrig kommer att kunna uppfylla mina ”krav” på träning & tävling, utan jag vill ha en hund med mycket motor till det. Sen är ju tanken självklart att komma igång med träning & tävling med Rally, men ärligt talat så tror jag inte att vi når toppen. Så med henne ska jag försöka att ha så lite krav som möjligt & se allt som en seger. Mina prestationskrav får landa på någon annan. Så för att det ska bli så bra som möjligt framöver, & för att jag verkligen ska hålla mig på benen & orka kämpa vidare, så har jag börjat titta omkring på lite olika kennlar, eller ska jag säga framför allt på en kennel? Mer än så avslöjar jag inte i dagsläget.

Skulle det mot all förmodan ske ett mirakel & Java kan leva ett bra liv så får en ny hund vänta några år till. Får jag välja så vill jag självklart behålla min prinsessa i första hand, men jag tror ju inte att det blir möjligt.

1407302

Så så ser det ut just nu i mitt huvud. Vi tar dagen som den kommer, umgås så mycket vi bara kan & ber en bön till högre makter om att ett mirakel ska ske.

1407303

Ett vidrigt beslut

Allt jag kan tänka på är Java, men det är ju inte så konstigt. Vill tacka er för alla kommentarer jag har fått, även om dem inte gör det lättare för mig att fatta ett beslut. 🙁 Det är bara jag som känner henne bäst, & det är väldigt jobbigt att inse. Hon är MITT ansvar, det är JAG som bestämmer, ingen annan kan fatta beslutet åt mig. Det gör så ont, hon räddade mig & nu vill jag rädda henne, men kan jag göra det? Eller räddar jag henne bäst genom att släppa henne fri?

1407291

Min fina tjej, jag hade ju såna planer för oss två tillsammans, ska vi verkligen kasta bort dem? Vi skulle ju bli bäst, träna & tävla så mycket vi bara orkade, men se vad som hände. Sjukdomarna har bara avlöst varandra, hon har varit med om så himla mycket. Envisa urinvägsinfektioner, magsjukan, problem med kisseriet, ryggont, analsäcksproblem, klåda, brusten juverböld, blodböld, cystor på äggstockarna, början av utveckling till livmoderinflammation, brunaktiga flytningar, feber & det hon lider av nu. Hon är bara 3,5 år. Hon är en sån kämpe, har låtit sig behandlas av alla möjliga personer på alla möjliga sätt & bara fortsatt att älska livet. Det finns ingen så levnadsglad som min tjej, ingen.

140729

Precis som när jag tog bort Magic så står jag fast vid att aldrig behålla en hund i livet enbart för MIN skull, utan jag tänker i första hand på HUNDEN. Men det betyder inte att det gör mindre ont inombords. Om det bara fanns garantier eller iaf stora chanser att hon kunde bli bra, då hade jag inte tvekat på att kämpa ännu mer. Men prognosen ser inte god ut. 🙁

1407134

Men jag har bestämt mig för att ge henne 2 veckor, märker jag ingen förändring så får himlen tillbaka sin finaste stjärna. Jag tänker följa veterinärens råd, enbart rastningar & vila, ingenting annat. Ja, förutom mat & mediciner då. För om 2 veckor så ringer veterinären för att checka läget, så det blir ”en bra deadline”. Det känns vidrigt att tänka såhär, & ännu värre att skriva det, men jag har inget val känns det som. Jag vill inte se henne lida längre, hon har lidit nog.

1407293

Om jag bestämmer mig för att ta bort henne så kommer hon att få ytterligare några dagar efter dessa 2 veckor, & dem dagarna ska hon få njuta av livet så mycket hon bara vill. Jag ska försöka låna Bira, ta en långis i skogen, låta henne bada massor, leka med bollar, träna agility & allt annat som hon älskar så högt. Dem sista dagarna i livet ska vara underbara, även om hon får ondare då. Java springer fast det gör ont, just för att hon älskar det så mycket, så jag ska kolla upp om jag kan ge henne mer smärtstillande dem dagarna isf, för att försöka minska smärtan så mycket som möjligt.

1407292

Det finns ingen som min Java, jag kommer aldrig att hitta en hund som passar mig lika perfekt som hon gör. Och just nu vill jag inte ha nån annan hund, jag vill ha Java eller ingen alls. Så nej, jag vet inte vad som händer med Rally, för just nu är Java allt jag kan tänka på.

Är det värt det?

Seriöst, snart ger jag upp! 🙁 Under hela Java’s liv har vi kämpat mot olika sjukdomar, & nu, ja, det senaste, det har vi kämpat med i 6 månader & vi har fortfarande inte hittat felet! :'( Först hade hon ont i ryggen, sen i höger has, sen i vänster has & sen i höger bog. Men hältan är inte det enda problemet, utan det tillkommer ett uselt humör, skitkass päls & en väldigt låg infektionströskel.

Under den första undersökningen idag så sa veterinären att hon såg lång väg att Java inte mår bra. Hon misstänkte ju Imerslunds-Gräsbeck Syndrom, men blodproverna visade att hon inte har den sjukdomen. Så nej, dem vet fortfarande inte vad det är för fel.

Under eftermiddagen så kollade en ortoped på hennes högra bog då den andra veterinären tyckte att den kändes så dålig, & ortopeden höll med. Hon har mycket smärta i den, det ser man inte allra minst på den här videon:

Så vad händer nu? Jo, vi kör en provbehandling, testar nånting som inte har några som helst bevis på att det fungerar. Men det är det enda dem kan komma på. Så i 20 dagar kommer hon att gå på medicinen Ronaxan & tills vidare kommer hon även att gå på Onsior. Om 2 veckor ringer veterinären för att kolla hur det går, om hon har förändrats nånting eller inte.

Promenadmässigt så skulle hon enbart få rasta sig & ta minikorta promenader i koppel, på plan mark. Hon ska vila så mycket det bara går. Såhär är det tänkt att det ska se ut 2-4 MÅNADER!! (Jag vet en som kommer att förvandlas till ett monster.)

Om hon inte blir bättre så finns det bara en till sak vi kan prova, & det är att göra en artroskopi på höger bog. MEN eftersom det inte enbart är hältan som är problemet så kommer ju en artroskopi inte att hjälpa mot det andra, så länge det inte hör ihop på nåt sätt. Det finns heller inga garantier på att en artroskopi skulle hjälpa då dem INTE har hittat ett exakt fel i bogleden, utan dem tänker mer att dem öppnar upp & kollar IFALL dem kan göra nåt eller inte. Så svaret på frågan om det skulle hjälpa eller inte vet ingen fören hon ligger på operationsbordet.

Skulle en operation bli av så vill dem vänta tills vi går in i en ny försäkringsperiod, eftersom vi nästan har maxat denna. Och ny försäkringsperiod blir det den 1 December, med andra ord om 4 MÅNADER!

Så nu är ju frågan; är det värt det? Ska jag hålla henne väldigt stilla så länge när chansen att hon nånsin kan bli bra är så liten? Veterinären var också noga med att tala om att jag bör förbereda mig på att aldrig få veta vad det är för fel, & om jag skulle få veta det så skulle jag absolut inte förvänta mig att det går att göra nånting åt det. :'(

Hade jag haft obegränsat med pengar så hade jag gett henne alla chanser i världen, men sanningen är att hon har så gott som ruinerat mig. 🙁 Men efter dagens utgifter så behöver jag inte betala nånting mer till henne på iaf 1 månad, för nu har hon mat & mediciner såpass länge, men sen då?

Alla som känner Java vet hur mycket hon älskar livet & att NJUTA av det, vilket hon allra helst gör i full fart i skogen, i full fart på agilityplanen eller varför inte simmandes i sjön? Nu kommer hon inte att få göra nån av dem sakerna på väääldigt länge, kanske aldrig mer. Så åter igen; är det värt att hålla en sån springtokig hund ”instängd” så länge? Vad skulle hon själv vilja?

Bara tanken på att ta bort henne får mig att bryta ihop, men det känns som att det snart är vår enda utväg. 🙁 Jag är så ledsen, så besviken, så arg, & hela jag fylls av en känsla av hopplöshet.

Vad hade ni gjort om det gällde eran hund?

140728

Java är hemma & imorn är det dags!

Nu är äntligen min prinsessa hemma igen. <3 Hon kom i förmiddags & har därför fått vara med på dagens äventyr.

Efter frukosten så åkte jag, Carina & mina tjejer ut till stallet där vi kollade på hästhoppningen en stund. Men det blev himla varmt att sitta där i solen, så vi drog oss iväg till badstranden istället. 😉 Första gången för Java där, men hon trivdes bra, fast det är klart, jag hade ju inte väntat mig nånting annat. 😛 Hon är ju dönöjd bara det finns vatten liksom.

Rally har verkligen utvecklats när det gäller vatten, för inte nog med att hon UTAN TVEKAN följer med UTÅT i vattnet så länge hon bottnar, utan idag SIMMADE hon också UTÅT!! :O Jisses, inga protester, ingenting, hon tvekade lite i dem stegen när hon gick från att bottna till att börja simma, men sen simmade hon superfint med oss ut. Hon fick ju såklart ha flytvästen på sig & jag tror att hon börjar känna sig trygg i den, för om hon simmar utan så får hon lite panik & plaskar mest runt. Så hon får helt enkelt fortsätta ha den hela den här badsäsongen & så i början av nästa, sen får vi se hur det går.

140727

Båda två var riktigt trötta när vi vilade på stranden, Rally var ju självklart tvungen att ”hålla vakt” emellanåt, men Java somnade. Ni ser ju på kortet ovan hur trött Java var. 😉

Nu har Rally följt med Carina hem & där stannar hon tills imorn. Anledningen är enkel, Java får ju inte äta nånting imorn bitti & det känns så elakt att ge mat till Rally då & så får inte Java nåt, därför passar det bättre att Rally sover borta så att hon kan få sin frukost. Så efter besöket på Strömsholm så följer hon med hem igen.

För imorn är det ju ÄNTLIGEN dags för Strömsholm!! 😀 Imorn får jag svar på om hon har B12-brist eller om det är nånting annat. Jag är inte helt säker på vilka sorts provtagningar dem kommer att genomföra, mer än blodprover & ultraljud. Men dem sa ju att jag skulle räkna med att det tog hela dagen, plus att veterinären nämnde något dyrt prov. Har läst att dem kan göra benmärgsprov för att utreda blodbristen, så det är kanske den hon syftade på? I vilket fall som helst så blir det av imorrn, & jag kan inte längta mer!

Excellent & bad

Inatt kunde jag inte alls sova, så jag var uppe nästan hela natten. 🙁 Ändå kom jag upp när jag skulle, eller ska jag uttrycka det såhär; till slut blev det äntligen dags att gå upp! 😛

Vi åkte hemifrån vid kl. 8 & var framme i Ransäter strax före kl. 9. Vi letade upp rätt ring & väl där så satte vi oss i stolarna en stund, & sen gick vi bort till några andra lundehundar & så pratade vi lite. 🙂 Alltid roligt att träffa andra lundehundar & deras ägare. Den fina hanen Xavi var också där, synd bara att Rally inte delar min uppfattning om hur fin han är. 😉 Han gör allt han kan för att fjäska för henne, men får bara tänder tillbaka, haha.

Till slut blev det dags för oss att gå in i ringen & få vår bedömning. Även denna gång skötte sig Rally exemplariskt, bortsett från att hon ville gå i passgång…Något vi helt klart måste träna på inför nästa gång, men det blir ju inga fler utställningar i år så vi har gott om tid på oss. 😛 Haha.

Dagens kritik blev:
Trevl. helhet. Bra linjer & prop. Bra huvud & uttryck. Fin hals & överlinje. Ngt underställd & lite väl trång bak. Tendens till passg. av & till. Utm. hals & front.

Hon fick excellent & placerade sig sen som nummer 1 (av 2) bland ungtikarna. Tyvärr inget ck, men jag är nöjd, hon behöver ju fortfarande tid för att utvecklas, hon är ju bara 16 månader.

Vi lämnade utställningsplatsen ganska tidigt & styrde hemåt, för att bara vända & sen dra till badstranden! Det var helt underbart att gå i vattnet direkt vi kom dit, det tyckte även Rally. 🙂 Hon har blivit så himla duktig på det där, idag vågade hon nästan simma frivilligt, hon går liksom allt längre ut så snart hoppas jag att hon inser att hon faktiskt kan simma! Självklart var flytvästen på. 😉

140726

Nu har vi landat hemma & jag har duschat bort all sand. 😛 Resten av kvällen blir lugn, både jag & Rally är helt slut. Imorrn kommer min stora fina tjej hem igen! 😀 Annars ser dagen oplanerad ut, om det inte är dödenvarmt så vill jag åka ut till stallet & kolla på hopptävlingen, men det beror som sagt på vädret.

Rally = badhund! :D

Hela den här dagen har spenderats vid vattnet tillsammans med Malin & Carina (samt Rally & Alvin). Vi valde att testa ett nytt badställe & gissa om vi blev positivt överraskade när det är en stor sandstrand & hur långgrunt som helst?! 😀 Dessutom inga vassa hala stenar som det är på Skutberget. Även hundarna älskade stället, så dit åker vi definitivt fler gånger, speciellt när vi har fått tillbaka både Java & Clara.

Vi simmade en del, hundarna fick simma mest, Rally gick med ut FRIVILLIGT & simmade sen så himla duktigt i sin flytväst. Simma gjorde hon dock inte frivilligt, men att hon ville gå UT själv är helt otroligt, speciellt när vi gick såpass långt. I slutet så tog jag av flytvästen & lät henne hoppa efter sin älskade tennisboll samtidigt som jag fotade lite med mobilkameran. Fick en del riktigt bra bilder som jag kommer att lägga upp i galleriet nu under kvällen, eller sent imorrn. Bjuder på ett litet smakprov här.

140725

Imorrn väntar utställningen i Ransäter & vi är redo. Hoppas att det fortsätter att vara uppehåll, varken jag eller Rally är så höga fan av regn. 😛 Haha, speciellt inte Rally kan jag ju säga.

Nu ska jag fixa lite mer cola, har precis duschat bort all sand & ska slutchecka väskan så att jag inte har glömt nåt. 🙂

Ångest från helvetet

I förmiddags så läste jag en sak som fick mig att tappa fotfästet för en stund. Jag fick massa flashbacks & ångesten vaknade verkligen till liv. Men som tur var så skulle jag & Rally iväg & bada med Malin & Alvin, så jag lyckades bryta allt det jobbiga & ta mig iväg.

140724

Vi hade det jättetrevligt, mötte även Carina & Clara på Skutis, badade massor & Rally fick simträna en hel del, samt att jag ”tvingade” henne att lita på mig i vattnet, mycket nyttigt för min lilla räv. Självklart fick hon simma i flytvästen, eftersom hon inte har nån vidare bra teknik utan den. 😛

Jag & Rall kom hem vid kl. 16 & det tog inte lång tid innan jag började må dåligt igen. Nu sitter jag här med en grym ångest & gör allt som står i min makt för att inte göra nånting dumt. Jag försöker intala mig att ångesten i sig inte kan skada mig, den kan däremot få MIG att skada mig, men ångesten i sig är inte farlig. Jag vet inte riktigt om det hjälper att tänka så, men jag hoppas det.

Det är så mycket undantryckta tankar, känslor & minnen som bubblar. Jag kan inte fly från dem hur länge som helst, men just nu är jag fan inte redo att möta dem. Så vad ska jag ta mig till? Det här gör mig tokig.

Inte blir det direkt bättre av att jag tänker på min fina svartvita tjej & vad som kan tänkas vänta. ”Ha inte för höga förhoppningar.” Så sa ju veterinären i telefonen när hon ringde & berättade om Java’s provsvar & vi bokade in en ny tid. Nu är det exakt 1 vecka sedan det samtalet ägde rum, & jag kan verkligen inte sluta att tänka på det. För er som inte har hängt med & gärna vill göra det, tryck bara på bilden nedan så kommer ni till det första inlägget jag skrev om det, för exakt 1 vecka sen.

bidrag

Usch, jag mår verkligen inge bra, måste försöka bryta det här, men jag vet inte hur. Allt jag vet är att jag inte får falla för några destruktiva impulser, för det skulle bara förvärra allting.

Simträning & saknad

Även idag har vi varit & badat på Skutberget. Rally fick även simträna en stund, något hon behöver. Hon fick ha sin flytväst på sig för att hjälpa henne att hålla upp rumpan lite mer. Utan den så sjunker rumpan & hon simmar som hon gör på bilden nedan:

140723

Den bilden är lite mer än 1 år gammal, men simstilen har tyvärr inte ändrat sig så mycket. Bortsett från när hon har flytvästen på sig.

Imorrn kommer Malin & Alvin hit. 🙂 Vi ska åka till den ”badplatsen” där jag & Evelina var mycket förra sommaren. Hoppas att den fortfarande är övergiven så att man kan ha hundarna lösa där utan problem. Rally har ju en förmåga att vakta överallt. 😉 Så hoppas, hoppas, hoppas att vi får vara ifred där!

Ska jag vara ärlig så tycker jag att det är ganska jobbigt att vara iväg & bada med Rally nu när Java inte är med. :/ Jag vet att Java har det bra där hon är, men jag kan inte hjälpa det, jag saknar min prinsessa! Jag har så svårt att se mig i ett liv utan henne, hon är liksom en del av mig & mitt liv. Rädslan för att förlora henne är enorm, men hoppet om ett bra liv lever än. Hon MÅSTE bli bra, det bara är så, för jag klarar mig inte utan henne.

bidrag

Bad & lek

Även idag har vi varit på Skutbergets hundbad & svalkat oss. Idag var vi själva en stund så då fick även Rally vara lös, & när det var andra där så hade jag henne i flexikoppel. Hon är så söt min lilla räv, jag är så kär i henne, så ni anar inte.

På vägen dit så köpte Carina några tennisbollar & dem var VÄLDIGT POPPIS!! Rally vill ju helst ha med tassarna när hon leker, Magic var likadan så det är nog en typisk lundehundsgrej. 😉

140722

Hon ÄLSKAR att gå ut i vattnet & hämta bollen, men bara så att hon fortfarande bottnar! Idag gjorde hon inte om misstaget att trampa i gropen, så hon slapp få vatten över huvudet. 😛

1407221

Vi gick bort en sväng på en av ängarna & där släppte vi dem lösa. Nog för att dem var blöta, men jag fattar ändå inte hur dem orkade springa som dem gjorde! :O

1407222

Bjuder även på en kort film från leken, dem är jäkligt snabba trots att dem är så små! 😉

I övrigt så går dagarna väldigt sakta, jag vill bara att det ska bli måndag så att jag kan få lite svar om Java. Och får jag inga svar då så blir jag fan besviken igen alltså. :/ Mycket pekar på att det är den där sjukdomen hon har, & det skulle isf förklara så himla mycket. Men jag vet ju inte säkert, utan jag får snällt vänta på svar…

bidrag