Såhär ligger det till

Ett sanningens inlägg kommer här.

Den senaste tiden har jag inte mått så bra. Folk som har träffat mig har nog inte kunnat ana hur illa det är, för jag har dolt det bra. Jag har kunnat vara social & verkat glad, men direkt jag kommit hem så har jag brutit ihop. Det går inte att räkna alla timmar som tårarna har runnit, & ja, jag har varit väldigt nära på att falla in i gamla mönster.

Men på nåt sätt har jag ändå hållit mig kvar på benen, nånting har fått mig att orka fortsätta, men jag är inte säker på vad. Kanske är det hundarna, trots att dem (faktiskt) håller på att driva ner mig på botten. Jag älskar hundarna mest av allt, det gör jag verkligen, men att ha hund är ett stort ansvar som man måste sköta VARJE DAG, FLERA GÅNGER OM DAGEN, & det kommer man liksom inte ifrån. Så även om hundarna är hela min livsstil så känns det som att det har blivit ”för mycket”.

Jag har känt att jag inte har hunnit ta hand om mig själv nånting, för allting har bara kretsat kring Java & hennes hälsa, min hälsa har liksom inte kommit i första hand, eller ens andra hand, & så kan man inte ha det hur länge som helst. Jag är beredd att gå genom eld & vatten för henne, men jag får inte glömma bort mig själv längs vägen.

Så jag tog beslutet att ta ledigt några dagar, & som tur är så har jag människor runt omkring mig som är villiga att ställa upp & hjälpa mig. Så Rally bor tillfälligt hos grannarna (som har hennes bästa polare Clara) & Java är hos familjen Karlstam. Java kommer hem på söndag eftermiddag/kväll, & Rally nån gång efter det, har inte bestämt mig exakt när än.

Jag hoppas att den här ledigheten ska ge mig en chans att vila & ta hand om mig själv, så att jag känner att jag orkar med allting igen. Sen till veckan så måste jag prata med min läkare för att hitta en ny medicin, för det funkar inte som det är nu. Fel mediciner plus att jag inte tar hand om mig själv, ja, det kan inte sluta bra. Nu hoppas jag dock som sagt att jag ska lyckas vända på det här, nu när jag gör nånting åt det innan det går för långt. Jag börjar lära mig att se tecken innan helvetet brakar loss, & jag hoppas att jag nu har satt stopp i tid.

Så det blir förmodligen ingen mer uppdatering här den här veckan. Utan jag ska ta det lugnt & bara vara. Visst kommer jag att sakna hela hundligan, men vi ses ju till veckan igen! 🙂

140605

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *