Hon är ett mysterium

140522

Gissa hur trött jag är på att få höra det?! 🙁 Hon blev remitterad till Strömsholm denna gång för att hon har ont i HÖGER HAS. Väl på plats så hade hon inte alls ont där, utan då hade hon ont i VÄNSTER BAKBEN & RYGGEN. Sen är hon ju en mästare på att bita ihop & inte visa nånting, så veterinären fick aldrig se någon hälta. Vi beslutade att göra en CT på ryggen samt BÅDA bakbenen, samt att det togs blodprover för borrelia & anaplasma, inte för att nån tror att hon har nån av dem sjukdomarna, men för att kunna utesluta dem helt.

Efter några timmars väntan så fick vi ÄNTLIGEN svar på CT:n. Hon har artros i ryggen, samt kronisk överbelastning i vänster höft om jag fattade det rätt. Det var alla svar vi fick av det preliminära svaret, ”det riktiga” svaret får vi via telefon om en vecka.

Veterinären bad oss att gå ut & köra slut på Java i hopp om att framkalla en hälta. Så det var bara att lyda, även om jag kände mig elak. Mellan 1-2 timmar fick hon springa, hoppa & simma, sen var det bara att återvända till Strömsholm & fortsätta vänta på nästa undersökning.

Men nej, Java bet ihop & visade ingenting alls. ”Typiskt border collie” sa veterinären. Hemma visar ju Java hälta efter hård ansträngning, & visst, vi hade varken Bira eller inlines med oss, eller nån agilitybana, så vi kunde inte maxa henne fullt ut, men jag vet att hon hade ont. För i väntrummet blev hon jättearg på en annan hund som satt flera meter ifrån henne, hon morrade & visade tänderna & var fly förbannad på den stackars boxern som knappt tittade på henne. Tidigare under dagen så brydde hon sig inte om nån annan hund i väntrummet, även om dem var mycket närmare än vad boxern var. Så jag trodde faktiskt att hon skulle visa nånting, men som sagt, nope, så lätt ska vi inte få det.

Veterinären bad mig att fortsätta köra henne fullt ut, & FILMA HENNE NÄR HON HALTAR. Sen skulle jag maila in filmen till henne så att hon kunde se hur det ser ut. Tänk att hunden ska vara så svår, om hon bara förstod att vi försöker hjälpa henne. 🙁

Förmodligen i slutet av nästa vecka ringer hon mig & meddelar det slutliga svaret på CT:n & det är först efter det som vi kan lägga upp nån form av plan för framtiden. Man kan ju behandla artros med mediciner & kosttillskott, men det funkar ju inte på Javis, för det har vi redan testat. Plus rehab, simning, laser, vibb & massage. Ingenting hjälper henne. 🙁 Så det kanske blir en operation, det beror på hur stor omfattning skadan har, något jag som sagt får veta nästa vecka.

Veterinären pratade om att Java kanske måste byta livsstil, men till vaddå? Bortsett från den senaste veckan så har hon bara varit hund. Bara gått långa promenader, badat, lekt & sprungit med sina bästa vänner. Om hon inte kan fortsätta ett sånt liv, vad ska hon då leva för liv?! Jag kan som sagt leva med om hon aldrig mer får köra agility eller valla, men långa promenader lös MÅSTE hon fixa, annars kan jag inte låta bli att ställa mig frågan om det verkligen är ett värdigt hundliv? Hon skulle ALDRIG trivas med ett liv i enbart koppel, jag såg vilket monster hon blev under hennes 2 månaders koppeltvång, aldrig att hon skulle trivas med att JÄMT & ENBART ha det så.

Jag har uppdaterat Facebook lite under dagen, & alla är så lättade nu över att hon fortfarande lever & fick följa med hem. Och visst, det är jag också, tro inget annat, men jag var så säker på att ovissheten skulle ta slut idag, att vi äntligen skulle få några svar på vad det är & hur en eventuell framtid kan se ut. Jag trodde att det här skulle vara över, men istället skjuts allt, åter igen, bara fram. Visst, nu har dem ju hittat förändringar redan nu på CT:n, & det är jag glad för, men jag vill bara ha ett slut på detta.
Nu låter det verkligen som att jag vill att veterinären ska säga att jag ska ta bort henne, men så är det VERKLIGEN INTE!! Jag hoppas att vi ska hitta nånting som kan göra henne bra, eller iaf kan göra henne bättre & tillräckligt bra för att kunna leva ett normalt värdigt hundliv. Jag ser nog en operation som enda tänkbara lösningen, för vi har ju som sagt redan provat allt annat. Men jag önskar verkligen att hon får leva många LYCKLIGA år till, hon är min skatt, det allra bästa jag har, & jag känner mig inte alls redo för ett liv utan henne.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *