Herrejävlar, jag är helt slut

Herregud, vilken jävla dag! Eller säger man; vilket jävla dygn?! Under natten som var så sov jag väl typ max 10 minuter åt gången, sen vaknade jag, låg vaken flera timmar, innan jag lyckades somna om en kort stund igen. Så höll HELA natten på, så jag sov väl kanske 3 timmar sammanlagt eller så. Inte blev det bättre av att Rally bajsade inne, & eftersom hon hade tikskyddet på sig så blev hela det, inklusive hennes rumpa fylld av bajs, så det var bara att sätta igång & tvätta, & torka golvet, innan man kunde gå & lägga sig igen.

Klockan ringde kvart i tio, då var jag stentrött, men eftersom jag skulle iväg på terapi så var det bara att masa sig upp. Ut med hundarna, äta frukost, & sen åka iväg. Åkte först till vårdcentralen där jag lämnade blodprover, sen vidare till terapin. Den var ganska jobbig & eftersom jag var så förbannat trött så tog allt extra hårt. 🙁

Kom hem, rastade tjejerna & la mig sen i sängen för att förhoppningsvis få sova nån timme, om inte annat bara få vila. Sömnen kunde jag ju glömma, & jag blev halvt vansinnig inombords på Java som inte kunde slappna av. Jag hörde hennes klor mot parkettgolvet & när jag sa åt henne att lägga sig så låg hon bara en kort stund, sen var hon uppe igen.

Vid klockan två pratade jag med Carina & vi bestämde att vi skulle ta en runda på 3 km, mer än så orkade vi inte. Java flög upp & sprang direkt till ytterdörren, jag fattade då att hon behövde ut & att det var därför hon var så orolig, men jag tänkte att jag hinner nog på toa först. FEL. När jag kom ut från toan så möttes jag av diarrélukt & mycket riktigt, halva köksgolvet var täckt av löst bajs & i hallen låg Java & skämdes. Jag blev naturligtvis inte arg på henne, hon kunde helt enkelt inte hålla sig, så det var bara för att börja torka bajs – igen.

Väl ute på den lilla promenaden så bajsade hon ytterligare 3 gånger, alla gånger bara rann det ur henne. 🙁 Stackars min stora fina tjej. Lilla Rally fick följa med Carina & Clara hem efter promenaden & hon kommer inte hem fören imorrn efter tävlingen.

Men Java fick ju följa med hem, & lämnades ensam då jag & min bror var TVUNGNA att åka & handla (bland annat Pro-Kolin till Java eftersom den jag hade hemma naturligtvis tog slut!). Det hela tog mycket längre tid än planerat så jag var mer eller mindre övertygad om att hon hade bajsat inne igen, vilket inte hade varit hennes fel då heller. Men döm av min förvåning när vi kom hem & det var bajsfritt! 😀 Wiho, så jag tog med mig tjejen ut direkt & det var rena kulsprutan ur rumpan på henne. 🙁 Hon vill verkligen inte göra nånting inne, så hon måste ha hållt sig ordentligt. Min duktiga tjej.

Efter rastning & uppackning av varor så hade Loppis i färg i håret på mig, sen var det dags att äta mat. Efter maten skulle resten av färgen i, & efter en liten stund skulle allt ut, vilket tar lite tid. När jag äntligen var klar med håret så var det dags att laga mat åt lilla späckhuggaren, kokt ris & kokt fisk. Mitt under matlagningen signalerade hon att hon behövde ut, så det var bara att slänga på sig en jacka & hoppa i ett par skor & sen ut. Även den gången rann det massor ur henne, & jag började fundera på om hon verkligen kan ha nånting kvar…Kom in, kunde fortsätta med matlagningen & när den var klar så packade jag väskan inför morgondagens agilitytävling. Sen fick Java smaka liite mat, resten åkte in i kylen inför morgondagen.

Så det är först nu som jag kan sätta mig ner & faktiskt koppla av. Det känns som att jag skulle behöva sova 2 veckor för att samla krafter igen, men det är självklart inte möjligt. Dels så är jag inne i en period då jag har väldigt svårt att sova (dessa perioder brukar vara några veckor åt gången), & dels så har jag ju massa saker inbokade framöver. Så nästa sovmorgon (eller chans till sovmorgon) blir nästa helg, för fram tills dess så är det fullbokat med grejer, & jag frågar mig själv; hur ska jag orka med allting?

Jag hoppas verkligen att jag får sova nånting mer inatt, men samtidigt förbereder jag mig på att få rasta Java med jämna mellanrum. Jag vet ju inte alls hur hennes natt blir, & därför har jag heller ingen aning om hur min natt blir. Imorrn ringer klockan vid nio, & vid halv tio är det dags att åka till tävlingen. Det känns ju lite sådär att åka iväg & tävla med en hund som är så dålig i magen, men hon är ju inte påverkad i övrigt, så jag tror att det kommer att gå bra. Agility är ju det bästa hon vet så hon lär nog ge allt även om hon inte känner sig så fräsch. Så himla typiskt att hon skulle bli så dålig nu när vi ÄNTLIGEN ska starta en agilitytävling, hade vi haft många tävlingar som väntade så hade jag kanske hoppat över Lindesberg, men eftersom detta är vår enda tävling denna säsong (det kanske blir fler, om vi har en jävla tur), & kanske vår sista nånsin, så vill jag inte ställa in den. Så både jag & Java får bita ihop under helgen, låt det bära eller brista.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *