Nu blir det ordentligt!

Ja, dags att verkligen kontrollera motionen, magen & träningen med Dee. Inatt kraschade hennes mage igen & den har fortfarande inte återhämtat sig. Sen så har vi varit ute på 2 promenader idag, den första på typ 15 minuter & den andra på cirka 10 minuter. Hon ska ju egentligen gå 20 minuter/promenad, men det är inte alltid det funkar. För att lättare hålla reda på exakta tider så har nu jag införskaffat mig en ny klocka!! 😀 Jag älskar den, blev kär i den direkt jag såg det i affären (om man nu kan bli kär i en klocka 😛 ).

20160831_145255

Men åter till Dee. Jag har ju köpt en kalender till henne för att kunna skriva ner alla träningssaker, så det är hög tid att börja anteckna i den. Dels hur magen är, & dels hur mycket motion hon får varje dag. Där kan jag även skriva ner om hon haltat nånting, & självklart dem få trickträningarna som vi kör. Då kan jag lättare få en bra överblick över allting, & har man som mig, ett stort intresse av kontroll, så känns det väldigt bra.

Det blir nog bara 1 promenad till idag, det beror på när Malin vaknar. Visst kan jag gå själv, men det är ju så mycket roligare med sällskap! Om jag inte åker hem till nån annan, det återstår att se.

20160831_145317

Idag för exakt 1 år sedan så började lilla madam att löpa för första gången, & nu väntar jag på att hon ska sätta igång igen. Fast jag har ju väntat i flera månader. 😛 Haha. Vissa hundar har ju typ 1 år mellan löpen, men ändå, jag vill bara få det överstökat.

När det kommer till tävlingar så har jag bestämt att vi inte ska tävla nåt i år, oavsett hur bra hon blir. Jag vill att vi båda ska vara väl förberedda & jag vill känna att Dee är såpass hel att hon inte riskerar fler skador. Exakt när vi börjar med agilityn igen (om hon nu blir helt återställd) vet jag inte nu, jag kommer att vänta med det ganska länge, förmodligen till våren 2017, som kortast. Detta för att försöka undvika nya eller nygamla skador.

Sen KANSKE det blir en förändring för mig & Dee vardagsmässigt, men det återstår att se. Får jag som jag vill så kommer vi att bo på en annan ort ett tag. Mer om detta berättar jag när jag vet mer hur det blir. Men det kommer självklart att påverka träningen för Dee, & då tänker jag på freestyle- & agilityträningen. Det är också en av anledningarna till att jag skjutit fram alla tävlingar till nästa år. Jag måste ju faktiskt tänka en del på mig själv också, för oavsett hur bra/dålig Dee är så måste ju JAG också orka med allting! Vi är ju faktiskt 2 individer som ska fungera bra. 🙂

Det finns hopp!!

Åh, jag är så glad, dagens besök hos Stefan Rosén på ReDog är inget jag ångrar på nåt sätt! Han såg (precis som alla andra) att hon avlastar vänster bak i alla rörelser, men han tror INTE att problemet sitter i ryggen! Han ifrågasatte hur Strömsholm kan säga en sån sak som att hon aldrig skulle hålla för agility, när dem inte vet vad felet är. Hur som helst så kände han igenom henne ordentligt & Stefan tror att Dee har en senskada, & att smärtan i ryggen har tillkommit eftersom hon felbelastar sig så mycket. För att säkerhetsställa detta så ska hon tillbaka till ReDog nästa torsdag för ultraljud där vi ska mäta senan bland annat. Sen ska hon även få laser där 1 gång/vecka i 5 veckor framöver. Det blir med andra ord en hel del åkande, men det är hon värd, tusen gånger om! <3

Hemma ska hon gå 4 stycken 20 minuters promenader/dag med benviktsmanschetter som sitter hårt, detta för att avlasta senorna i bakbenen. Hon ska enbart gå på så hårda underlag som möjligt, så asfalt & kortklippta gräsmattor för att göra sina behov är det som tillåts numera.

Stefan tror att hon kan bli helt återställd & även kunna tävla agility framöver!! 😀 Och jag tror på Stefan!! Med andra ord tror vi båda på att Dee har långt kvar i livet & hon har en god prognos.

20160830_131250

En sten har helt klart fallit från hjärtat, eller snarare ett klippblock! Jag åkte dit med rädslan att få beskedet att hon aldrig skulle kunna bli bra igen, & så får jag beskedet att hon förmodligen blir helt återställd! Det är helt sjukt! Men oj så glad jag är. 🙂 Nu har jag helt plötsligt krafter till att fixa med lite andra saker som behöver göras. Det här var verkligen vad jag behövde just nu!! 😀

Vågar jag skaffa min drömras igen?

Ja, det är en svår fråga, en riktigt svår fråga. Eller ja, jag har ju 2 favoritraser, dels lundehunden som landade i mitt hjärta tidigt år 2006, & dels min drömhund – border collien.

160828

När man äger en lundehund så får man ingenting gratis, utan man får jobba för allt. Vilket kan anses slitsamt, men det är också då man utvecklas som mest själv! Man lär sig att tänka ”outside the box” & det kan man ha stor nytta av i andra sammanhang än hund & hundträning. Så låt oss säga att det är utvecklande att ha en lundehund, hittar man bara rätt motivation så kan en lundehund gå hur långt som helst, det är jag övertygad om – & det ska jag visa nån gång i framtiden!!

1608281

Efter att ha haft hund ett tag så bestämde jag mig för att köpa min absoluta drömras – border collien. Jag blev fullständigt förälskad i rasen & är det än idag, det är nåt speciellt med dem som ingen annan ras har. Men här har jag haft megaotur med mina. 🙁 Dee är min 3:e bc & alla har varit sjuka/skadade & jag har fått skiljas från dem alltför tidigt. Det är en ras som springer först & tänker sen, fullt ös medvetslös & sen ökar dem lite till!! Med andra ord, en ras med stora risker för skador. Men oj så vackra & underbara de är!

1608282

Så nu är ju frågan, vad blir min nästa hund för ras? Är det dags att ge upp border collie-drömmen & inse att det är för stora risker med en sån hund? En lundehund är inte (på gott & ont) lika fläng som en bc, & därmed är risken för skador mindre.

Hade Rally & Dee kunnat bo tillsammans & må bra av det så hade jag aldrig lämnat ifrån mig Rally. Hon har så mycket som jag söker i en hund, men i valet mellan lundehunden & bc’n föll jag för drömrasen. Det var inte ett lätt beslut, & jag kommer aldrig att kunna säga om jag valde ”rätt” eller inte.

Förhoppningsvis har jag ett tag kvar på mig att fundera & överväga för- & nackdelar mot andra tusen gånger om. För jag vill bara ha 1 hund ett tag, jag känner att det räcker för mig som livet ser ut just nu. Men hur långvarig blir Dee? Jag vet att det låter som att jag redan har dömt ut henne helt, men det här är en överlevnadsmekanism från min sida. För om jag tvingas ta bort min galenpanna så kan jag inte stå helt utan hund, för då kommer jag att gå under!

Jag är sjukt nervös inför besöket på tisdag på ReDog. Jag hoppas så innerligt att jag får svaren jag söker & att dem är positiva, men min känsla har ju redan målat fan på väggen för längesen. Tänk om det är så illa som jag tror? Hur ska jag överleva en sån grej?

Nej Malin, låt inte tankarna skena iväg alltför mycket nu. Håll ”bara” ut tills på tisdag, då får du lite fler svar & kan efter det besluta vad som ska hända.

1608283

Rädslan hugger på insidan

Det känns mest som att jag rabblar samma sak om & om igen, men då får det vara så, för det är en av dem få sakerna jag tänker på hela tiden! 🙁

Har idag varit med en kompis till veterinären med hennes hund, & hon fick bra besked där, dock så måste hon vänta på provsvaren som dröjer typ en vecka. En annan nära vän till mig har också varit iväg till djursjukhuset idag & hon fick väldigt negativa besked. 🙁 Jag tycker så synd om henne, skulle bara vilja krama om henne hårt & säga att allt blir bra (även om jag inte tror på det själv). Livet är så jävla orättvist!!

Detta gör att jag är, om möjligt, ännu räddare inför Dee’s besök på tisdag!! :O Hur kommer domen att lyda? Är det kört eller finns det en chans? Jag vet inte vad jag tar mig till om det är kört, jag klarar liksom inte ens av tanken.

”Bara” helgen kvar nu. Fast det känns som 7 svåra år till tisdag. Tiden går så himla långsamt.

Min galenpanna, varför var just du tvungen att bli både sjuk & skadad? 🙁 Räcker det inte med allt jag redan har gått igenom?! Nej, uppenbarligen inte, jag ska visst få genomlida ett helvete ännu en gång. Som sagt, livet är fan inte rättvist nånstans!!

160826 1608261 1608262 1608263 1608264 1608265 1608266

Så som hon ser ut på bilderna, så vill jag att hon ska känna JÄMT! Och alltid kunna göra alla dem där roliga sakerna som hon älskar så högt. Visst kan jag köpa att hon inte skulle hålla för agility, även om det är oerhört jobbigt, men bara hon klarar av att leva ett aktivt liv. Kunna springa lös på promenader, kunna träna & tävla freestyle, motionera ordentligt & bara ha det roligt. Det räcker väl med att hon inte får köra agility? En av mina favoritsporter, & definitivt Dee’s favorit! Men vi båda kan leva utan det, vi kan däremot inte leva som vi gör nu. Det här är inget liv, det här är bara tidsfördriv, ett jävligt långsamt tidsfördriv…

2 trasiga själar blir tillsammans 1 hel

Har ni hört låten ”Stand by you” med Rachel Platten? Om inte så kommer den här:

Man kan nästan tro att den är skriven för mig & Dee. Vi båda har våra sjukdomar & skador, vi är 2 trasiga själar som tillsammans blir 1 hel. Jag kommer aldrig att sluta älska min Dee, & jag vet att hon känner detsamma för mig. <3

160824

Jag vill så gärna tro på en framtid för oss, TILLSAMMANS! Vi har så mycket kvar att göra & upptäcka, vi är långt ifrån klara. Snälla, låt oss få fortsätta leva våra liv ett bra tag till.

Säger Stefan att det finns chans att Dee kan leva ett bra & värdigt liv så kommer jag att göra allt i min makt för att hon ska få göra det. Tyvärr kan jag inte trolla, & alla har vi våra begränsningar, men jag kommer verkligen att försöka. Jag vet inte hur ett liv utan Dee skulle kunna se ut, det är otänkbart. Jag behöver henne lika mycket som hon behöver mig, vi behöver helt enkelt varandra. Så snälla, låt det inte ta slut här & nu.

Tack för att ni finns för mig när jag behöver er som mest!

Den senaste tiden har jag varit ganska ostabil i mitt mående kan man nog säga. Mycket av det beror såklart på att Dee är dålig, men allt hänger inte på henne. Jag har fått sett vilka mina riktiga vänner är, & vilka som bara säger saker som låter bra för stunden, men inte menar det när det väl gäller. Det tar väldigt hårt på mig att bli så dissad av någon man trodde var sin vän! Men fine, nu vet jag precis vart jag har dig.

Det är speciellt 2 stycken vänner som har ställt upp för mig den här omgången, & jag är så otroligt tacksam för att dem finns! <3 Och att dem finns där för mig känns nästan för bra för att vara sant. Vad har jag gjort som förtjänar såna fina vänner?!

160823

Malin, hon ligger alltid på plats nummer 1! Hur fan klarade jag mig innan jag lärde känna henne? Hon vet det mesta om mig & mitt liv, & ändå väljer hon att stanna som min vän, märkligt. Med henne kan jag prata om allt & hon finns som sagt alltid vid min sida, vare sig det gäller en famn att gråta ut i, hjälp med Dee eller vad som helst, hon finns alltid där. <3 Jag önskar att jag kunde ge henne allt hon nånsin velat ha, men det är tyvärr inte möjligt. Men du ska veta att du är så himla VIKTIG för mig! <3

1608231

En annan mycket nära vän är Jenny. Vi har inte haft sådär jätte tät kontakt förut, men nu den senaste tiden så pratar vi i telefon flera gånger i veckan. Hon förstår mig på ett sätt som inte många andra gör. Hon förstår min hundsyn, både på vardagliga saker & träningar/tävlingar till 200%!! Och det är så skönt att ha nån att ventilera dem tankarna med, speciellt nu när det är så mycket problem med just dem sakerna med Dee. Så tack även till dig, min fina vän. 🙂

Jag skulle aldrig vilja byta ut dessa vänner, dem betyder galet mycket för mig. Dem står mig lika nära som min familj gör, dem tillhör nämligen min ”vännerfamilj” om man säger så. 😉 Jag tror att ni förstår hur jag menar.

Annars så längtar jag mest tills på tisdag när vi ska till Stefan på ReDog, eller ja, det är med skräckblandad förtjusning som jag åker dit. Som tur är så följer ju Jenny med så att jag slipper åka ensam! <3 Kan vara otroligt skönt att ha nån man litar på som stöd ifall jag får ett tufft besked om Dee. Jag hoppas såklart på att Dee har en framtid, men jag måste samtidigt försöka att vänja mig vid tanken att hon kanske inte har det. För kommer ett sånt besked som en chock så skulle jag krascha direkt. Visst, jag skulle nog krascha ändå, men inte riktigt lika snabbt. Jag älskar min galenpanna & vill spendera mååånga fler år med henne, 2 år är alldeles för kort tid!

Dagens magrapport ser bra ut!! 😀 Jag svälte ju henne 1 dygn & satte sen in mat igen & det verkar funka, än så länge iaf. Men jag vågar inte andas ut än, ånej, det kan svänga fortare än fortast igen.

1608232

Shit, tårarna rinner just nu, & jag är inte säker på varför. Förmodligen av tacksamhet att jag har så fina vänner & världens bästa hund på det! Fast samtidigt är jag livrädd för att förlora dem alla. Det är lustigt det där med kärlek, att den kan innehålla så starka åtskilda känslor. Snacka om att det är laddat. Nej, nu ska jag torka tårarna, ta nånting att äta & sen vill väl Dee ut om en liten stund. 🙂

Rehab idag igen + paket till mig!

Dagens rehab-besök gick bra, Dee älskar att komma dit, för hon får massa godis & sånt där. 😛 Även om vi faktiskt snålade på det idag, p.g.a. hennes mage. Men hon fick massage, laser & så tränade vi lite stabilitet. Vi kunde snabbt konstatera att hon är väldigt ojämn i musklerna, det märktes jättetydligt på stabilitetsövningarna.

Hem & lämna Dee, sen iväg på ett möte & när jag kom hem så hade jag fått paket! 😀 Som jag har väntat, med spänning, på detta paketet, nu har jag lätt det snyggaste mobilfodralet som finns!!

20160822_162535

Nu sitter jag här i soffan & tycker att tisdag nästa vecka känns långt borta. Jag fick ju inga direkta svar från sjukgymnasten idag, om vad hon trodde om Dee’s framtid. Hon tyckte att vi skulle köra några fler laserbehandlingar & om hon fortfarande inte blir bättre så ville hon sätta nålar. Jag tror ju inte att några laserbehandlingar till kommer att göra nån skillnad, tyvärr, eftersom jag upplever att hon blir sämre. Kanske inte p.g.a lasern, men bättre blir hon då inte. 🙁 Så det är med skräckblandad förtjusning som jag styr bilen till Västerås nästa tisdag, med mig har jag förutom Dee, Jenny & hennes grabbliga. Så himla skönt med sällskap, är så drygt att köra så långt helt själv. Plus att eftersom jag inte alls vet vad det blir för besked jag får där, så vill jag ha lite mentalt stöd med mig också. Och det har jag i Jenny, så tack på förhand vännen! <3

Resten av kvällen blir lugn, både jag & Dee är slitna efter dem senaste dygnens spring ut & in. Magen är bättre idag, ganska mycket bättre, men jag vågar verkligen inte hoppas på att den kommer att fortsätta vara så. Jag förväntar mig att den kraschar inatt/imorrn igen, men jag skulle bli oerhört lättad om det inte hände.

Annars så har jag massa jobbiga beslut som måste tas, jag har ingen som helst aning om HUR det ska gå till att fatta dem, jag bara vet att jag MÅSTE. Jag kan inte skjuta fram dem hela tiden, men jag är så rädd för att välja fel. Jag har sån beslutsångest så det är nåt i hästväg kan man milt uttryckt säga. Jag måste på nåt sätt känna efter vad som känns mest rätt, eller minst fel. Men det är bara så jävla svårt.

Det sliter hårt på oss båda två

Inatt fick jag & Dee springa ut igen då magen var helt knas. 🙁 Och så har den fortsatt att vara under hela dagen idag, så nu svälter jag henne ett dygn & pratar med djursjukhuset imorrn om vad dem tycker att vi ska göra. Jag tycker så synd om henne & känner mig så fruktansvärt maktlös, jag vill ju bara att hon ska få må bra. <3

I förmiddags åkte jag & Malin till marknaden & tittade, hittade 2 par byxor som jag köpte som är hur sköna som helst! 😀 Annars så var det dåligt utbud, men både Dee & Jax klarade av störningen galant. Jax ville t.o.m. följa efter barnen i den ena karusellen för att dem skrek. 😛 Så ingen rädsla hos nån av hundarna, sånt är alltid skönt att få bekräftat!

20160821_110154

Dee stirrar på mig, med en blick som säger ”har-du-glömt-bort-min-kvällsmat-mamma?”. Hur ska hon kunna förstå att hon inte ska få nåt fören imorrn eftermiddag/kväll? Usch, jag känner mig så jävla taskig, men jag får försöka tänka att det är för hennes bästa, för det är det ju.

Hon har även haltat lite idag, så ryggsmärtan ligger nog högt också. 🙁 Det finns liksom inget slut på eländet, jag vet ärligt talat inte hur länge jag orkar med det här, samtidigt som jag krigar för min tjej! <3 Men det sliter hårt på oss båda två, det ska gudarna veta. Och jag vet ju inte om magen är kraschad p.g.a smärtan från ryggen (det hände med Magic), allergin eller om den står för sig själv. Hur fan ska jag kunna veta det?!

Usch, jag blir så arg, arg & ledsen, men mest rädd. Jag vet inte vad jag tar mig till om jag måste skiljas från Dee. Jag försöker att inte tänka på det så mycket, men det är svårt, för jag tänker fan på henne dygnet runt!! Allt kretsar kring henne, speciellt när man måste springa ut stup i kvarten för att hon är så dålig i magen. 🙁 Jag vill bara kunna gå & lägga mig, sova skönt en natt & sen vakna & så var alla problemen borta, DET är vad jag önskar nu!

Vi ska till ReDog igen!

Dee’s prover såg bra ut, vilken lättnad! 😀 Även om ryggen fortfarande är sämre, så är det skönt att NÅNTING faktiskt ser bra ut på/för henne.

Enbart lugna korta promenader har det blivit av sen sist, typ en 20 minuters promenad/dag. Hon lunkar mest fram, travar lite, nosar, kissar, travar vidare & sådär, så inga race eller vilda hopp. Jämt nyss så var hon blockhalt igen på sitt vänstra bakben & det är inte långt undan att jag bryter ihop. Jag tycker så fruktansvärt synd om min galenpanna, & jag är så förbannat rädd för att förlora henne. 🙁 Det är inte många som förstår, eller det känns inte som det iaf, men jag vet att jag har några få som förstår mig, & tack till er, för att ni finns där för mig nu. <3

Igår tog jag beslutet att, åter igen, åka till ReDog & låta Stefan Rosén känna igenom damen & säga vad han tror om hennes framtid. Första gången jag träffade Stefan så var det här i Karlstad, & det var med min kung Magic. Magic var kanondålig & efter 7 långa månader med utredningar så stod alla på djursjukhuset handfallna & visste inte alls hur dem skulle kunna hjälpa honom. Då kom Stefan dit & hittade felet DIREKT!! Så sen dess har jag fullt förtroende för honom, finns det nåt fel så hittar han det. Och jag vet att han är såpass ärlig att han säger precis hur det är, något som känns väldigt tryggt för mig som djurägare. Så tisdag den 30 Augusti åker vi till Västerås & ReDog & låter experten själv känna igenom madam & säga vad han tror, tycker & tänker. Han har aldrig känt igenom henne förut, för sist när vi var på ReDog så var vi hos en veterinär där, & Stefan är ju fysioterapeut. Men dem har beställt alla journaler från både djursjukhuset här & Strömsholm, så att han får all info som finns att få.

Fast redan nu på måndag så ska vi ju in till Solstaden här & kolla upp damen i fråga. Jag ska även, som sagt, fråga sjukgymnasten här vad hon tror om Dee’s framtid, & sen kunna överväga det mot Stefan’s dom. Jag hoppas att hon inte är alltför dålig nu, Dee alltså, men eftersom hon haltade för bara nån halvtimme sen så känns det rätt så mörkt. 🙁 Ska dock bli skönt att kolla henne igen & höra hur mycket värre det är, & efter besöket på måndag så blir det inga mer djursjukhusbesök fören vi ska till ReDog. Jag måste spara lite på pengarna, men SJÄLVKLART kommer jag att åka in om hon blir akut dålig, men det hoppas jag att hon inte blir.

Magen är JUST NU under kontroll & har varit det ett par dagar. Så jag hoppas att den fortsätter att vara det. Nånting måste väl få gå åt rätt håll med Dee?

Imorrn blir det höstmarknad på förmiddagen tillsammans med Malin, Erik & hundarna. Efter det blir det bara lugnt & på måndag är det ju sjukgymnastbesök som väntar. Utöver dessa planer så finns det inget planerat, utan vi kan ta dagen lite som den kommer & göra det vi känner för att göra, beroende på både hälsan & humöret.

20160820_155721

Hur ser Dee’s framtid ut?

Ni som är vänner med mig på Facebook vet att Dee blivit sämre sen jag uppdaterade här senast. Redan i förrgår kväll så var hon kanonhalt på vänster bak efter att ha fått plaskat lite i vattnet. Så gissa om jag bannade mig själv då för att jag lät henne göra det? Jag vill så mycket, men så blir det så fel ibland. 🙁 Och jag hatar det.

Igår på förmiddagen ringde jag djursjukhuset & bokade en tid till sjukgymnasten redan samma dag, fick tid 18:20. Men under hela dagen så var Dee orolig, hon gnällde, flåsade en hel del & hade en liten skvätt feber. Så jag ringde djursjukhuset igen (som den hönsmamman jag är!!) som då tyckte att vi skulle komma in till en veterinär 18:20 istället, så så blev det. Men redan när vi kom in så hade hon lugnat ner sig, & febern var borta. Då var hon mer sitt (numera) vanliga jag igen. Veterinären klämde lite på henne & så togs det blodprover, jag skulle få svar på dem i morse, men veterinären har fortfarande inte ringt. Så jag väntar en liten stund till, sen ringer jag djursjukhuset & frågar om provsvaren. Eftersom hon går på såpass mycket kortison som hon gör så kan ju lever & njurar bli sämre, så det är framför allt dem svaren jag vill ha.

160818

Hon är bättre idag, både vad det gäller gnällande/flåsigheten & ryggen. Men det blir enbart korta promenader innan vi ska in till sjukgymnasten på måndag kl. 13. Vågar INTE riskera att låta henne göra nånting annat än att bara ta det lugnt. Ska då våga fråga sjukgymnasten vad hon tror om Dee’s framtid, ett svar jag väldigt gärna vill ha samtidigt som jag är löjligt rädd för det. Jag måste veta att det är värt det, jag vill liksom ha lite ”garantier”, även om det såklart är individuellt. Men ett litet hum om det hela borde hon ha.

Annars idag så har jag haft ett möte som jag trodde skulle gå mycket sämre än vad det faktiskt gjorde, så det har stärkt mig lite. 🙂 Inte så att jag känner mig oövervinnerlig, men jag krälar inte heller på marken.

Jag vill så gärna tro på en framtid TILLSAMMANS MED DEE, men samtidigt är jag livrädd för att hoppas på för mycket, ifall det skiter sig. Hon har ju sina skador/sjukdomar, precis som jag har, vi måste ”bara” hitta ett sätt att kunna leva med dem på ett bra sätt. Och inte låta dem förhindra mer än nödvändigt. Jag kräver inte att hon ska vara perfekt, för det är orimligt, men jag kräver att hon ska kunna leva ett bra liv, trots sina begränsningar. Livskvalité är det viktigaste, jag skulle ALDRIG behålla en hund i livet enbart för min egen skull, för isf hade jag haft kvar dem allihop!! Hunden måste kunna leva ett värdigt & bra hundliv, annars är det inte värt det. Med det sagt så ska jag nu luta mig tillbaka i soffan & mysa med Dee (eller Algot som är här tillfälligt). Och såklart hålla tummarna för att Dee’s provsvar ser bra ut!