Många hundar på kort tid (Del 1)

Det är många som har funderat & diskuterat, samt bildat sig en egen uppfattning om varför jag har haft så många olika hundar på så kort tid. Så jag tänkte förklara & reda ut era funderingar. Men för att ni ska orka läsa allting så har jag delat upp texten i 3 delar.

Våren/sommaren 2006 köpte jag min första hund, en liten norsk lundehund vid namn Magic.

Jag hade inte så stora planer för oss från början, men ju mer vi tränade på brukshundklubben, desto mer fast blev jag för hundsporter. Tyvärr så var inte Magic lika fascinerad av att träna & tävla som jag var, därför gjorde jag slag i saken & köpte min drömhund: border collien Speed.

Mot människor var han rena drömmen, han älskade alla & var oerhört lätt & rolig att träna med. Vi hann tävla lite lydnad & freestyle under det dryga året jag hade honom. Så ja, utåt sett verkade allt super, men vardagen funkade inte alls. Redan när jag gick valpkursen med honom (vid 4 månaders ålder) så började mardrömmen. Han attackerade, bet & slet i alla hundar han nånsin träffat (dock inte varje gång han träffade nån). Stackars Magic var nära att förlora livet många gånger, Speed hade ingen gräns alls när det gällde slagsmål. Han provocerade, attackerade & gav sig aldrig. Enda sättet att bryta slagsmålen var att få tag i honom & dra han därifrån. Han kunde heller inte se nån annan hund när han åt, för då smällde det direkt, så han & Magic fick hela tiden äta i olika rum. Jag fick tipset om att sätta fast båda hundarna i elementen & sen låta dem äta i samma rum. Stackars Magic bara stod & skakade, vågade inte alls äta, & Speed, ja, han försökte slita sig loss. Jag pratade med flera olika hundvana personer, men ingen hade nåt tips som funkade för oss. 🙁 Fick tipset av flera stycken att köra slut på honom, ifall han anföll p.g.a för mycket energi, så det testade vi också. Sista gången han bet Magic kommer jag ihåg så väl. Jag & Speed hade varit ute på en inlinestur i 35 minuter & när vi kom hem så la jag mig på golvet & stretchade. Magic kom då & ville busa lite med mig & från ingenstans så kom Speed flygande & högg Magic i pungkulorna. Den gången fick jag nog, Speed skulle aldrig mer få bita Magic, så under dem 3 dagarna han stannade kvar hos mig efter det så hade jag dem åtskilda hela tiden. Jag tog inte ens promenader med dem tillsammans om jag var ensam. Sen flyttade Speed, mina drömmars hund & det var ett oerhört hårt slag för mig.

Magic & jag fortsatte att träna & tävla under begränsade former. Jag ville hela tiden mer än honom, & det kändes inte så schysst att pressa honom såpass mycket som jag faktiskt gjorde. Ibland sa han ifrån, han vägrade att göra saker & då fick jag jobba mig tillbaka tills han ändrade sig & ville vara med igen.

Men allt var inte bra ändå, för min lilla kung var sjuk fysiskt. 🙁 När han kom upp i 3 års ålder så började han med lite småskumma saker, han sträckte frambenen galet många gånger/måltid, skrek ibland när man bara rörde honom & han ville inte gå som vanligt. Vi åkte in & ut hos veterinären under drygt 7 månader, utan att någon kunde hitta felet. Hans mage kraschade av alla mediciner, kroniskt grov magkatarr blev diagnosen för magen, men det värsta felet var fortfarande en gåta. Sen fick vi träffa Stefan Rosén, en specialist på muskulaturen, & han gjorde det ingen annan kunde; hitta felet på Magic! Han upptäckte att Magic hade en ländkota för mycket, så när han stod & åt så trycktes nerverna ihop i ryggen då det inte fanns plats för den extra ländkotan. Därför sträckte han ut den så mycket. Magic fick gå på rehab i 2 månader, simma 3 ggr/vecka, gå med benviktsmanschetter, kontrollerade promenad m.m. & till en början såg det mycket lovande ut. Sen kom kylan…Det märktes när han simmade på djursjukhuset, han ville inte alls simma rakt längre utan var som en makaron i kroppen. Jag bokade genast en ny tid hos Stefan & smällen jag fick där tog oerhört hårt, han var inte bara sämre – han var MYCKET sämre! Han klarade knappt av att gå 5-minuters koppelpromenader på plan mark med dubbla täcken (det var Oktober då), & då bestämde vi oss för att ge upp. Man hörde hans smärta i varenda andetag & han somnade in väldigt snabbt när vi väl släppte honom fri.

Zoom testar Natural Treats

Jag håller just nu på att testa massa olika godisar för att se vad Zoom tycker om dem. Idag körde vi ett kort träningspass med Natural Treats & Zoom var helt vild! 😀 Han gjorde tusen olika saker för att få en godis, så ja, godiset föll honom helt klart i smaken. Han tyckte nog bäst om burken med fisk, men både ankan & kycklingen gick ner lika bra.

Det enda vi båda tyckte var lite negativt var att bitarna är såpass stora. Eller ja, för en stor hund är dem säkert perfekta, men för min lilla lundegrabb så är dem lite för stora. Han måste tugga dem ordentligt vilket gör att vår träning blir avbruten vid varje belöning, & det är ju inte så bra. 🙁 Synd, för smaken passade honom verkligen! (Kan bli så att jag har dem godisarna som belöning ute på våra promenader, eftersom han älskar dem så mycket.)

Annars idag så har vi mest tagit det lugnt. Bortsett från en dogparkour-promenad & en ”vanlig” promenad, båda väldigt korta & lugna. Zoom älskar parkour, men har inte superstort förtroende för sig själv, eller så inser han sina gränser. 😛 På vissa saker tvekar han & på andra bara flyger han upp. Jag är med & stöttar honom, pushar & hjälper när det behövs. Hans självförtroende har ökat & han söker mer kontakt med mig under promenaderna, vilket är precis vad jag vill. 🙂

Vi tänkte träna ute ett pass nu på sena eftermiddagen, men precis när vi skulle gå ut så öste det ner regn/snö/hagel så vi ställde in träningen. 🙁 Därför blev det en vanlig promenad istället, redo med regntäcke & sådär, men då fasen var det uppehåll hela tiden! Lite irriterande, för hade man vetat det innan så hade man ju kunnat träna ändå. Men jaja, det blir väl fler tillfällen. *Mutter*

Att vara nöjd med det man har

Alltför många tänker alldeles för ofta på sånt de vill ha, för ja, det finns alltid nånting man vill ha, oavsett område. Det gör att många (som jag själv t.ex.) glömmer det de redan har. Jag är kalasbra på att hitta saker jag vill ha, istället för att vara glad över det jag redan har. Detta betyder inte att jag inte är nöjd med det jag har, ånej, jag har allt jag behöver & lite till! <3 Men den där känslan av att vilja ha mer finns inom mig hela tiden.

Jag älskar min Zoom över allt annat, det finns ingen som han! <3 Även om han ibland ger mig gråa hårstrån så smälter mitt hjärta varje gång han kommer & lägger sig nära mig, vilket händer flera gånger varje dag. Han är så fin, så vacker, så snäll, & så underbar. Det finns inga ord i världen som kan beskriva honom, han måste helt enkelt upplevas!

Min dyrbara skatt! <3

Jag är så oerhört glad över att jag fick köpa honom, trots att vissa gjorde allt de kunde för att förhindra det. Jag fattar inte hur elaka vissa människor kan vara, som tur är så lyssnade inte Zoom’s uppfödare på dem, utan bildade sig en egen uppfattning & det är jag sjukt glad för! Annars hade jag inte haft min SuperZoom här.

Framtiden för OSS TILLSAMMANS ser mycket ljus ut. Jag vet vad jag vill & jobbar ständigt för att ta mig närmare mina mål. Emellanåt måste jag hejda mig själv då mina drömmar drar iväg lite väl snabbt, men hellre det än att inte ha några drömmar alls. Jag vill bara att det ska bli December så att han kan göra sin officiella utställningsdebut & året efter väntas det massor med tävlingar! 😀 Åh, vad jag ser fram emot det, det var längesen jag tävlade senast, & med tanke på hur mycket tävlingarna betyder för mig så är jag faktiskt lite chockad över att jag mår såpass bra som jag gör idag. Jag tävlade ju med Magic (plus Speed), Java & Rally. Tyvärr fick inte jag & Dee starta någon tävling tillsammans eftersom hon var sjuk hela livet, vilket var oerhört synd för hon var så duktig & underbar att träna med. Men turen har helt enkelt inte varit på min sida, något jag hoppas att det ska bli ändring på framöver.

Jag ska visa alla som inte tror på mig vad jag kan uppnå, bara jag har rätt förutsättningar. Visa dem jävlarna att dem har fel om mig. Dem tror sig känna mig, men dem har ingen aning om vem jag är eller vad jag har gått igenom. Folk ska hela tiden ha så mycket åsikter om allting, varför inte bara tagga ner? Varför driva saker framåt enbart för att förstöra för någon? Varför kan dem inte bara vara snälla? Eller tysta. Jag förstår mig inte på deras hat, men det är nog för att jag inte ser den som befogad. En sak är dock säker: Jag glömmer det aldrig. Så folk som sårar mig kan bara glömma att få nån mer vänskap från min sida. Jag ger gärna folk chanser, men till slut är dem slut, & då är det verkligen slut.

Inte på topp idag

Bara för att jag skrev om härliga mornar så körde vi en ”gammal morgon” idag. Ute var det regn/snö/slask & jag har varit supertrött typ hela dagen. Men ingen kan ligga på topp jämt.

Har iaf haft ett möte & gått en skogsrunda. Så helt meningslös har inte dagen varit. Om typ en timme är det dags att åka till hundträning utomhus. Vi får se vad Zoom säger om att vara bland andra hundar sådär. Han var med dit en gång när han var väldigt liten, men då frös han bara hela tiden. Nu är han ju lite äldre & det är inte flera minusgrader ute längre.

Algot tycker att gruppbilder är tråkiga. Jax poserar som värsta modellen. Och lilla Zoom har bättre saker för sig. 😛

Vad morgondagen har att bjuda på är ännu ett oskrivet blad. Det beror helt klart på vilket väder det är. Om solen tittar fram så lockar det ju mer att vara ute än vad det gör om det regnar. Vi får se helt enkelt. 🙂

Nya rutiner?

Den senaste tiden så har jag helt klart ändrat mina rutiner, speciellt på morgonen. Jag brukade sova så länge som möjligt på mornarna, var bara uppe & rastade Zoom & gick sen & la mig i sängen igen för att sova ett par timmar till. Men nu, den senaste veckan typ så har jag vaknat vid kl 7 & känt mig pigg & redo att möta dagen! :O Vad fan har hänt liksom? 😛 Jag går iofs & lägger mig tidigare, men det har inte spelat någon roll förut.

Hur som helst, mornarna är numera underbara! 😀 Jag & Malin kör en vända i skogen & bättre start på dagen finns nog inte. Både jag & Zoom älskar att gå i skogen, & tidigt på morgonen är det inte så många andra ute, så man slipper möta massa folk. Sen har vi haft fint väder i flera dagar, så allt har verkligen varit perfekt!

Idag fick vi sällskap av Bea & Ludde. Zoom har ju aldrig träffat dem tidigare, men det var inga problem alls. 🙂 Men Zoom är inte alltid så smart, för när vi hade gått typ halvvägs så skällde han ut Ludde, reste ragg & betedde sig som att Ludde bara kom från skogen & inte har gått med oss ett tag redan. 😛 Vid ett senare tillfälle så gick Bea lite före oss & när hon sedan kom fram bakom ett träd så ylade han högt & reste åter igen ragg över hela ryggen! 😛 Haha, wtf?! Så man kan ju undra hur mycket han hänger med i huvudet, haha.

Lite ensamhetsträning har vi gjort idag också. Dem första minuterna gnällde & ylade han, sen gick han in i sin igloo & la sig. Efter ett par minuter så gick han upp, gnällde lite till & återvände sen till igloon där han låg tills jag öppnade dörren. 🙂 Så helt klart godkänd idag! 😀 Han var iofs bara ensam 10 minuter, men det är en bra början eftersom det har blivit sånt bakslag för oss den senaste tiden. Och han MÅSTE lära sig att vara ensam hemma, för jag har mina möten & så behöver jag handla ibland & det är inte alltid han kan följa med & sitta i bilen. Snart är det dessutom för varmt för det, så ensamhetsträningen måste vi lägga mycket krut på.

När det kommer till den roliga träningen så verkar det som att ordet ”stå” börjar landa i honom nu. 🙂 Han bjuder på det beteendet allt mer, & får såklart massa belöning för det! Jag har en bra plan för vad jag ska lära honom, sen får vi se hur lång tid det tar. Vi behöver fler olika trick att träna på, annars blir dem han redan kan uttjatade & tråkiga, & dit vill vi ju inte komma.

Håller just nu på att testa massa olika godisar för att se vad som passar oss båda bäst. Så har ni tips på små godisar, som luktar illa & säljs i djuraffärer så säg gärna till! Anledningen till att dem ska lukta illa är enkel – ju äckligare dem luktar, desto mer älskar Zoom dem. 😉 Haha.

Tagit tillvara på det fina vädret

Den här dagen har vi spenderat utomhus i det fina vädret. Vi startade med en långis i skogen & avslutade med fotografering på några klippor. Finns inte så mycket att säga, mer än att vi har haft det underbart. Bjuder här på en del bilder från dagen:

Algot & Zoom.

Bästa gruppbilden idag, haha.

Malin’s fina pojkar.

Zoom flyger.

Fina Jax.

Algot – fluffen.

Vi tillsammans. <3

Finns inga ord som kan beskriva min kärlek till den här räven. <3

Vissa trick börjar sätta sig rätt i huvudet på honom.

Uppdateringar på hemsidan

Solen är framme idag så vi har passat på att vara ute en sväng. 🙂 Jag & Linn tog bilen bort till udden vid vattnet där vi satt & pratade medan Zoom sprang runt som en galning! 😛 Jag fotade även en del & här kommer några av bilderna:

Sen fick jag även hjälp av Linn med att ta 4 månaders-korten. Jag har ju inte riktigt kunna gjort det själv, & så har jag glömt bort det hela tiden. Men nu finns dem som sagt på hans ”liten-blir-stor”-sida. Jag må vara en aning partisk men FAN VILKEN SNYGG HUND JAG HAR!! 😀 Är det bara jag som tycker det eller anser även ni att han är något utöver det vanliga? I vilket fall som helst så kommer han alltid att vara min ögonsten. <3

På hans sida finns lite nya bilder också, jag tyckte att det var dags att byta ut valpbilderna mot dessa underbara kort! 😀

Jodå, vi lever

Snacka om att bloggen hamnar i skymundan nu för tiden. Jag uppdaterar Instagram typ varje dag, för där går det snabbare att uppdatera än vad det gör här. Men jag ska försöka bli bättre, ändra lite gamla texter & sådär.

Träningen med Zoom fortsätter dock som vanligt. Vissa dagar tränar vi lite mer & vissa lite mindre. Han älskar det fortfarande lika mycket, så han är en fröjd att träna. <3 Han bjuder på ganska många beteenden när vi shejpar så det blir liksom aldrig tråkigt. Vissa trick vet jag inte hur jag ska få honom att förstå vad jag vill, men det kommer nog med tiden, det felet ligger ju hos mig & inte hos honom. 😉

Vi har tränat ganska mycket dogparkour på våra promenader & nu börjar han långsamt söka egna stubbar, stenar, träd, rötter osv att hoppa upp på! Och detta har redan gjort honom mer uppmärksam på mig när vi är ute. Han är rätt så tuff här, för även om han åker ner så försöker han alltid ta sig upp igen, vilket självklart belönas massor!

Igår var vi på stan en sväng där vi körde mycket parkour (bilden ovan är från den promenaden) & miljöträning. Zoom tog sig fram med självförtroende tills vi mötte världens läskigaste monster – en betonghålslagare!! Han blev så rädd att jag trodde att han skulle slita sig, & efter det så var han mer på spänn & blev osäker på fler saker. Så mer träning här, låta honom övervinna sina osäkra sidor & ge tillbaka honom hans men självförtroende.

Idag har vi varit i hundhallen & tränat lite agility. Det gick bra nästan hela tiden, men klart att det blir tokigt ibland eftersom han är så liten. <3 Sen vet ju jag med mig att jag inte heller gör saker perfekt jämt. 😛 Så vi ligger lite lika där, jag & min Zoom.

Har även anmält grabben till en inofficiell utställningen i Maj, vi måste ju träna ett par gånger innan rasspecialen äger rum. På dessa utställningar kan man få riktigt bra träning som lönar sig i flera olika sammanhang med tiden. Så dem utställningarna ser jag verkligen fram emot. 🙂

Vad morgondagen har att erbjuda har jag inte en aning om. Vi får se lite hur vädret är & vad vi känner för att göra. Samma sak gäller faktiskt hela helgen, så låt oss hoppas på bra väder & mycket krafter, för då kan det hända massa roliga saker! 😀

Nära-döden-upplevelse för mig idag!

Idag blev det en tur till Stockholm för att hälsa på Mumrik med husse och matte. Zoom är numera van tågåkare så han sköter sig nästan intill perfekt på tåget! 🙂 Om jag sitter still, haha, för försvinner jag så ylar han högt! 😛 Så jag måste hålla mig på min plats.

Vi har varit ute och klättrat i klippor och jag stundtals övertygad om att min sista stund var kommen. Jag är ju så löjligt högrädd, så medan Hanna, Mumrik och Zoom sprang omkring så var jag nära döden flera gånger. Helt klart terapi för huvudet på mig.

På min Instagram finns fler bilder från idag och om allt går som planerat så kommer det fler imorrn.

Just nu sitter vi på tåget hem. Zoom tuggar glatt på en höns-fot, något som han verkligen gillar. Men nu ska jag luta mig tillbaka och försöka vila lite, det har ju inte blivit så mycket vila under dagen, men vi har haft det väldigt skoj. 🙂

Aktivitetspromenad i skogen

I förmiddags åkte jag, Malin, Zoom & Algot ut till skogen vid skyttebanan där vi tränade på att balansera på stockar, stubbar & sådär. Plus lite kurragömma. Vi alla njöt av den promenaden, hur underbart som helst! Gratis skotträning fick vi också eftersom det var folk på skytteklubben som tränade. 😉 Smällarna var riktigt nära & Zoom har aldrig hört dem så nära förut, så jag var inte säker på hur han skulle reagera. Men han tittade bara lite åt det håller som smällarna kom ifrån, sen var det liksom inget mer med det. 😀 Skönt, hoppas att han fortsätter att vara totalt orädd för smällar.

Den här sortens träning behöver Zoom, för han är inte alltid medveten om att han har 2 bakben också. 😛 Och med sån här träning så gäller det att ha koll på hela kroppen. 😉 Och för första gången nånsin så gick han balansgång på ett nedfallet träd & han var superduktig!! 😀 En liten film finns på min Instagram. Ska helt klart försöka gå såna här turer oftare, för det är inte bara nyttigt utan även kul & man får ett starkare band till sin hund. En hund som självmant söker stubbar & nedfallna träd & därmed söker kontakt med sin ägare, helt underbart.

Om ett par timmar är det dags att åka iväg igen, den gången till Carina & gänget! 😀 Jag trivs superbra där & Zoom är i typ sjunde himlen när han får leka med Hippo. 😛 Haha, så varför inte liksom? Vi ska äta tacos på kvällen & jag längtar redan, haha. Det är så skrämmande gott.

Men innan vi drar dit så ska vi samla lite krafter. Lilla Zoom sover djupt bland ”sina” kuddar i soffan, & jag ska också vila lite tror jag.